”Benhinneinflammation” orsakas av överbelastade vadmuskler

Medialt tibialt smärtsyndrom eller som det oftast kallas benhinneinflammation är ingen inflammation eller skada. Det är överbelastade och spända vadmuskler. Spända vadmuskler aktiverar smärtreceptorer i den hinna som även kallas bindväv eller fascia. Det vi kallar muskelfäste är änden på den fascia som omsluter muskeln. Du får aldrig ont i ett muskelfäste om inte muskeln är spänd och muskeln är aldrig spänd om den inte är överbelastad.

Orsakas inte av yttre faktorer
”Benhinneinflammation” orsakas inte av yttre faktorer som fel skor, för hårt underlag och för snabbt ökad träningsdos. Vadmusklerna blir helelr inte överbelastade för att de är för svaga. Orsaken till smärtan är överbelastade vadmuskler och orsaken till överbelastningen är hämmade gluteus muskler.

Orsakas av en hämmad gluteus
Vadmusklerna blir överbelastade när gluteus är hämmad. När gluteus är hämmad kompenserar hela den muskelkedja som kallas posterior chain. Tom Myers som är världsledande expert på fascia, muskelkedjor och funktionell anatomi kallar den muskelkedjan The Superficial Back Line. Den muskelkedjan börjar vid din stortå och slutar ovanför dina ögonbryn. I den muskelkedjan ingår erector spinae, hamstring och vadmusklerna. När gluteus är hämmad kompenserar hela den muskelkedjan och blir överbelastad.

Vadmusklerna kompenserar och blir överbelastade
När vadmusklerna kompenserar för gluteus gör de ett jobb de inte är konstruerade, utvecklade och designade av naturen för att göra. De har ingen bra momentarm och ingen bra biomekanisk förutsättning för att klara av det jobbet och tvingas därför utveckla stor kraft. De blir därför överbelastade. När vadmusklerna är överbelastade är de spända och smärtreceptorer aktiveras i den fascia som omger dem. När dina vadmuskler är spända kan du därför uppleva att du har ont i benhinnorna och få diagnosen medialt tibialt smärtsyndrom eller ”benhinneinflammation”.

Normal muskeltonus måste återställas i vadmusklerna
Normal muskeltonus måste återställas i vadmusklerna för att du ska bli smärtfri i underbenet. Rehabiliterad betyder återställd. Du är inte återställd förrän normal muskeltonus, muskelfunktion och muskelstyrka är återställd i gluteus. Om bara vadmusklerna behandlas kommer de att bli överbelastade igen eftersom orsaken inte är åtgärdad.

Jag har lång erfarenhet av att rehabilitera ”benhinneinflammation”
Jag har rehabiliterat många löpare som har fått diagnosen ”benhinneinflammation”. Först behandlar jag orsaken till smärtan. Sedan behandlar jag orsaken till överbelastningen. Jag återställer normal muskeltonus, muskelfunktion och muskelstyrka i gluteus och i den ordningen. Jag använder en ny unik behandlingsmetod. Förra året rehabiliterade jag en kvinna som hade sprungit Göteborgsvarvet och fått väldigt ont i ”benhinnan”. Det var så illa att hon gick på kryckor. Nu springer hon smärtfri igen på lätta ben med ett mycket bättre löpsteg och snabbare tack vare att hennes framåtdrivande muskel gluteus fungerar som den ska.

Copyright Jerry Brännmyr 2025

Från våffeljärn till skivstänger, ett stycke svensk industrihistoria

Idag är det den internationella våffeldagen och jag tänkte berätta en historia om ett litet företag på den svenska västkusten som en gång i tiden tillverkade våffeljärn. Det är en framgångshistoria, ett stycke svensk industrihistoria och tyngdlyftningshistoria. Det är historien om en idérik förman och en modig direktörska i efterkrigstidens Sverige. Det är en historia om ett litet världsberömt företag som tillverkar skivstänger med en våffelmönstrad lättring. Den 25 mars varje år firar personalen på Eleiko i Halmstad där de tillverkar världens bästa skivstänger därför lite extra med våfflor.

En tyngdlyftningsintresserad förman
Året är 1957. En nybliven änka har tvingats ta över den lilla fabriken som tillverkar elektriska hushållsapparater eftersom hennes man har förolyckats i en flygolycka. Förman Hellström som monterar våffeljärn på företaget Elektriska Installationer Kommanditbolag grundat 1927 har just fått tillåtelse av direktör fru Tyra Johansson att använda företagets maskiner för att tillverka en prototyp av en skivstång om han betalar materialet själv och gör det på sin fritid. Herr Hellström har nämligen ett brinnande intresse för tyngdlyftning. En sport som har stora problem med att skivstängerna inte håller för de påfrestningar som de utsätts för. Herr Hellström är en hängiven tyngdlyftare och han har fått nog av skivstänger som böjs eller går av. Ibland skadas tyngdlyftare allvarligt när skivstängerna går sönder. På den här tiden är dessutom viktskivorna tillverkade av järn vilket ökar påfrestningen på skivstängerna ytterligare.

Skivstång i seghärdat kromnickelstål
Förmannen tillverkar en skivstång i seghärdat kromnickelstål. På en skivstång är greppet viktigt. Han förser passande nog skivstången med en lättring i våffelmönster. Det visar sig vara ett lyckat drag. För att finansiera våffeljärnsmakare Hellströms unika idé om en hållbar skivstång ansöker direktör fru Tyra Johansson om ett lån i sin bank. På den här tiden var det inte så vanligt med kvinnliga företagare i Sverige och det var en annan tid med en helt annan kvinnosyn. Det fanns bara ett par gym i Sverige och de flesta som lyfte skivstänger var tyngdlyftare och tränade i atletklubbar. Den modiga Tyra erbjöds inte ens en sittplats på banken eftersom hon var kvinna och hon fick avslag på sin låneansökan men skam den som ger sig. Tyra var stark och övertygad om att idén om tillverka en hållbar skivstång var bra och stod på sig och lyckades få ett lån beviljat i en annan bank.

VM i tyngdlyftning i Stockholm 1963
Året är 1963 och det är tyngdlyftnings VM i Stockholm. Eleikos skivstång introduceras och den förbluffar en hel tyngdlyftningsvärld. Ingen har tidigare skådat en skivstång som håller en hel tävling utan att böjas eller gå av. Skivstången har en oöverträffad flexibilitet och styrka. Tyngdlyftarna är lyriska över greppet. Eleikos skivstång satte en standard som revolutionerade en hel tyngdlyftningsvärld. Resten är historia, tyngdlyftningshistoria. Efterfrågan på Eleikos skivstänger lyftes i höjden över ett mästerskap. Det gick till och med så långt att en del tyngdlyftare gjorde sig kända för att vägra att tävla om de inte fick lyfta en Eleiko stång. Vid OS i London 2012 var alla tyngdlyftare från världens alla hörn nöjda för då fick de lyfta en svensk skivstång i världsklass likaså vid VM i tyngdlyftning 2018.

Våffelmönstrad lättring
Idag är Eleikos skivstänger världsberömda sedan länge och de tillverkar inte längre några våffeljärn vilket är synd för vackrare våffeljärn har jag aldrig sett men om du tittar på Eleikos skivstång med ett förstoringsglas kan du se att lättringen är våffelmönstrad. Det firas därför lite extra i Eleikos fabrik på våffeldagen den 25 mars varje år. Receptet på våfflor är inte hemligt vad jag vet men receptet på det seghärdade kromnickelstålet är fortfarande en väl bevarad hemlighet. Ovako Steel i Hällefors tar fram ämnet till Eleikos skivstång som är ett gediget hantverk från lättringen av greppet till den slutliga monteringen av lagren och hylsorna. Eleiko har jobbat tillsammans med Ovako i flera decennier för att utveckla ett stål som är optimerat för olympisk lyftning. Ovako producerar och levererar över hundra ton av detta stål till Eleiko varje år. Eleiko tillverkar fortfarande skivstången för hand men de använder numera modern teknologi. Eleikos skickliga hantverkare förädlar med varsamma händer specialstålet till världens bästa skivstång. Stången skärs av i en svarv och förses med spår i varje ände för hylsorna. Skivstångens greppyta förses med en lättring för att du ska få ett fast grepp och resten av stången lämnas slät för att den ska glida lätt mot din ben när du lyfter dem. En hantverkare förser skivstängerna med den berömda lättringen som består av ett miniatyraktigt våffelmönster som inte är varken för djupt eller grunt för att greppet ska bli fast men ändå mjukt. Lättringen av skivstången är en kritisk process. Om verktyget skär för djupt ned i stången blir det vassa kanter som skär in i handen. Om lättringen är för grund blir det svårt att greppa skivstången. Det är en svår och krävande process och ett riktigt hantverk att åstadkomma den perfekta lättringen. Eleikos hantverkare vet hur de ska utföra den här processen. De har utvecklat en känsla för det material de har arbetat med i så många år. Därefter skickas stången till ett företag som belägger dess yta med krom.

Skivstänger med livstids garanti
När skivstången återvänder till Eleiko genomgår den en tuff kvalitetskontroll för att garantera att den klarar de allra högsta kraven på kvalitet och hållbarhet. Skivstången placeras i ett skruvstäd och böjs med en hydraulisk domkraft med en kraft på 1,5 ton. Ingen skivstång böjs någonsin så mycket under vare sig träning eller tävling. Eleiko har skapat en maskin som mäter skivstångens rakhet med laser med extrem precision. Skivstången måste återgå till exakt rakhet med en maximal avvikelse på 0,5 mm annars skrotas den. Samma procedur repeteras med hylsorna men med en kraft på 2,5 ton. Därefter monterar en annan hantverkare hylsorna med 5 nållager i varje ände som gör att skivstången snurrar jämnt, mjukt, friktionsfritt och snabbt. Skivstängernas perfekt balanserade och synkroniserade rotation och dess fasta men ändå mjuka grepp har skapat begreppet ”The Eleiko Feeling” i tyngdlyftningsvärlden. Det är känslan som skiljer Eleikos skivstänger från alla andra. Tyngdlyftarna uppskattar skivstångens flexibilitet, grepp och hylsornas friktionsfria rotation. Skivstången förses med ett serienummer innan den levereras till en lycklig kund i något av de 180 länder i världen som Eleiko har levererat till sedan starten. Eleikos tävlingsstång för styrkelyft är konstruerad för att klara 1500 kilo. Styrkan i Eleikos skivstång beräknas till 215000 PSI. Det betyder att det krävs 215000 pounds per kvadrattum för att dra sönder stången. Medelvärdet för konkurrenternas olympiska skivstänger ligger på mellan 130000 och 150000 PSI. Forskning visar att skivstänger med ett lägre värde än 190000 PSI blir permanent böjda med tiden. Eleikos skivstång har så hög kvalité och lång livslängd att de lämnar livstids garanti på den.

Styrketräning med fria vikter är populärt
Eleiko har växt mycket de två senaste decennierna. Idag har alla gym med självrespekt skivstänger från Eleiko och företaget som även tillverkar hantlar, plattformar, rack, bänkar och basredskap av hög kvalité kommer att fortsätta att växa. Träning och hälsa är den nya industrin, hälsa är den nya lyxen och styrketräning förbättrar hälsan mer än någonting annat. Styrketräning med fria vikter är en av de populäraste träningsformerna idag. Det bara fortsätter att öka i popularitet. Det är ingen trend utan ett ökat medvetande. De som tränar med fria vikter har förstått att det är basövningar med fria vikter och tung belastning som gäller om man ska bli stark på riktigt och ha någon nytta av styrkan på sitt jobb, sin fritid och i sin idrott. Idag tränar många med målet att bli starkare istället för att bygga muskler. Eleikos slogan är ”Let´s set the bar high, be kind and do more of what makes us stronger.” Det är precis det den här världen behöver. Trenden att träna med fria vikter är driven av att många vill träna som idrottare och har mål som att klara av att lyfta 100 kilo i marklyft och kunna göra 10 chins. Den här trenden började redan 2005 och har varit väldigt tydlig i två decennier. Den blev ännu tydligare efter pandemin. Funktionell träning, personlig träning och crossfit har banat väg för friviktstrenden. Idag är det fler målgrupper med olika mål som tränar på gym och efterfrågan på träning med fria vikter är stor. Styrketräning med fria vikter är den effektivaste formen av styrketräning. Många gym har byggt separata friviktsgym med fler hantlar, bänkar, långa rader med plattformar och rack. Trots det är det kö till hantlar, bänkar, rack och plattformar på de flesta gym. För två år sedan skrev till och med CNN om att det är kö till de fria vikterna på gymmen i USA och att de därför tvingas minska på cardio utrustningen för att få plats med mer fria vikter.

150000 skivstänger och 1000 världsrekord
Eleiko tillverkar ungefär 300 skivstänger i veckan. I mitten av december 2022 levererade Eleiko skivstång nummer 150000 sedan 1957. 85 procent av produktionen exporteras. Eleiko omsatte över en halv miljard 2020. Eleikos skivstång har visat vad den går för gång på gång i tusentals mästerskap och efter drygt 1000 världsrekord. Den har varit världsledande i över 60 år och tillverkas än idag i Halmstad på den svenska västkusten. Det finns inte en tyngdlyftare i världen som inte har lyft en Eleiko stång på tävling någon gång. Eleiko lanserade för några år sedan sin första styrkelyftsstång i rostfritt stål. Vi har 18 stycken sådana skivstänger i rostfritt stål med våffelmönstrad lättring i vårt gym i Fredriksdal. Nu drömmer Eleiko om att ta fram en skivstång i fossilfritt grönt stål för att tillmötesgå nya krav på klimatmässig hållbarhet. Eleikos ambition är att vara bäst i världen på fria vikter, styrketräning, tyngdlyftning, styrkelyft och funktionell träning. Tänk vad ett våffeljärn, en idérik förman och en modig direktörska kunde åstadkomma i efterkrigstidens Sverige.

Kan du inte träna som du vill utan smärta?

Har du ont i en led eller ett muskelfäste? Har du sökt hjälp överallt utan att bli smärtfri? Syns ingen skada på magnetröntgen? Har du fått beskedet att orsaken till din smärta är muskulär? Visar undersökning med ultraljud att ett muskelfäste är förtjockat? De flesta idrottsskador är överbelastningsskador. De flesta överbelastningsskador är inte skador eftersom ingenting är trasigt. Det är inte en skada förrän du har fått en muskelbristning eller en ortopedisk skada. Med rätt behandling i tid behöver överbelastningen aldrig utvecklas till en skada.

Har du fått behandling utan att bli smärtfri?
Smärta är aldrig en orsak, det är din kropps varningssystem. Orsaken till smärtan är sällan där du har ont och då hjälper det inte att behandla där. Det finns alltid en orsak till att en muskel är överbelastad eller skadad. Svaga core muskler, korta muskler, överrörliga leder, pronering, dålig hållning och otur är inte orsaker. Muskler blir överbelastade när de kompenserar för en annan muskel som är hämmad. När en muskel blir överbelastad blir den spänd och orsakar smärta i ett muskelfäste eller en led. Vila hjälper inte och det går inte att återställa normal muskeltonus med träning eller stretching. För att ta reda på varför du har ont krävs muskelfunktionstester och undersökning av din muskeltonus. För dig som tränar räcker det inte att bli smärtfri. Normal muskelfunktion måste återställas annars fortsätter muskler att kompensera och överbelastningen förvärras. Rehabiliterad betyder återställd. Du är inte återställd när du inte har ont längre utan när dina muskler fungerar som de ska igen. När dina muskler fungerar som de ska är du skyddad mot skador.

Har du rehabtränat utan att bli smärtfri?
Har du genomgått en funktionell rörelsescreening? Visade den att du har nedsatt rörlighet, är instabil och svag? Det är inte orsaker, utan symptom. När dina muskler är spända är du mindre rörlig. När dina stabiliserande muskler är hämmade är du instabil. När dina stora muskelgrupper är hämmade utvecklar du låg kraft. Har du rörlighetstränat, stabiliseringstränat, core tränat och rehabtränat utan att bli smärtfri? Träning hjälper inte när dina muskler är hämmade, överbelastade och spända.

Fick du mer ont av rehabträningen?
Vår kunskap om hur kroppen fungerar har ökat mycket men rehabilitering av idrottsskador har inte förändrats. Du kan få en symptomdiagnos men du får aldrig en orsaksdiagnos och rätt behandling när dina muskler är hämmade och överbelastade. För att rehabilitera muskulära överbelastningsskador måste normal muskeltonus, normal muskelfunktion och normal muskelstyrka återställas och i den ordningen. Det räcker inte att göra aktiveringsövningar. Det går inte att aktivera muskler som är spända och ömma. Du kan inte börja med stabiliseringsträning, core träning och rehabträning. Det går inte att styrketräna muskler som inte fungerar. Om du tränar med hämmade muskler kompenserar andra muskler och blir mer överbelastade och spända och du får mer ont. De enda biverkningar du får när dina muskler fungerar som de ska igen är ökad rörlighet, bättre löpsteg, större kraftutveckling i musklerna, bättre muskelkontakt, ökad prestationsförmåga och dessutom svarar din kropp på träningen.

Vill du ha hjälp?
Jag hjälper dig att bli smärtfri och funktionell så att du kan träna som du vill. Jag har 13 års erfarenhet av att rehabilitera idrottsskador. Jag har varit verksam i Kalmar sedan 2014. Jag har rehabiliterat landslagsidrottare, medaljörer på SM i friidrott och junior SM i skidskytte, elitidrottare, friidrottare, allsvenska fotbollsspelare, triatleter, cyklister, löpare, längdskidåkare, ungdomar på skidgymnasier och idrottsgymnasier, crossfit atleter, elitmotionärer och motionärer från Lycksele i norr till Malmö i söder.

Copyright Jerry Bränmmyr 2025

Jonna har satt sju personliga rekord på 60 och 100 meter häck efter rehab

 

Finnkampen på Olympiastadion i Helsingfors 4 september 2022 4:a Elin Lindeblad 5 13,55, 2:a Hanna Palmqvist 4 13,41 och 6:a Jonna Lindéen 6 13,94

I februari 2021 började jag rehabilitera friidrottstjejen Jonna Lindéen. Jonna fick ett nytt friidrottsliv. Hon har satt sju personliga rekord på 60 och 100 meter häck sedan dess. I augusti kom Jonna fyra på SM i Norrköping på 100 meter häck och blev uttagen till Finnkampen i Helsingfors. Det här är historien om en friidrottstjej som gick från smärtor till personliga rekord. Det är en berättelse om smärtor, drag, hämmade muskler, överbelastningsskador, behandling, rehab, personliga rekord, otur och en galet bra säsong men också om nya mål och hopp om nya personliga rekord och en SM medalj nästa år.

Hämmade och överbelastade muskler
Jonna dök upp i min behandlingsklinik den 25 februari 2021. Hon kom på rekommendation av en annan friidrottstjej som jag har rehabiliterat. Jag visste vem Jonna var. Jag hade sett henne springa på Fredrikskans i juli 2015. Jonna hade en fotskada, kände sig stel i höfterna och hade ont i knävecket. Jag gjorde muskelfunktionstester på henne och undersökte hennes muskler. Jonnas gluteus och iliopsoas var hämmade. Hennes hamstrings, vadmuskler och ryggmuskler hade kompenserat för gluteus och var överbelastade och spända. När Jonna springer i spikskor springer hon på framfoten vilket belastar hennes vadmuskler mycket. När gluteus är hämmad tvingas vadmusklerna göra både sitt och gluteus jobb och blir överbelastade, spända och orsakar smärta.

Ond cirkel
En hämmad gluteus hämmar sin antagonist iliopsoas. När gluteus och Iliopsoas är hämmade kan Jonna inte utveckla hög kraft varken när hon böjer eller sträcker i höftleden och då kan hon inte springa snabbt. Fel muskler gör jobbet och de kan inte utveckla lika stor kraft i höftleden vilket sänker Jonnas prestationsförmåga. De muskler som kompenserar blir överbelastade, spända och hämmade och sänker Jonnas prestationsförmåga ytterligare. Det blir en ond cirkel med allt sämre muskelfunktion och allt sämre kraftutvecklingsförmåga. Vi var tvungna att vända på det.

Urkopplad jetmotor
Gluteus och hamstrings sträcker i höftleden. När gluteus är hämmad kompenserar hamstrings och blir överbelastad och spänd. Då minskar rörligheten i Jonnas höftled. Ju mer spänd en muskel blir desto mindre kraft kan den utveckla, den blir hämmad. Ju mer spänd en muskel är desto sämre är cirkulationen i muskeln. Ju sämre cirkulation det är i muskeln desto snabbare blir den trött. Gluteus är kroppens jetmotor. Med urkopplad ”jetmotor” är det omöjligt för Jonna att springa tillräckligt fort för att vara konkurrenskraftig på elitnivå. Vi jobbade för att koppla in Jonnas ”jetmotor” igen.

Sprang snabbare och snabbare
Först behandlade jag Jonnas gluteus och iliopsoas för att återställa normal muskeltonus. Sedan gjorde Jonna aktiveringsövningar för gluteus och iliopsoas för att återställa normal muskelfunktion. När hennes gluteus och iliopsoas fungerade som de ska igen styrketränade hon för att återställa normal muskelstyrka. Jag fortsatte med att återställa normal muskeltonus i Jonnas hamstrings och vadmuskler. Spända hamstrings satte ned rörligheten i hennes höftled. Spända vadmuskler och en traumatiserad popliteus orsakade drag och smärta i hennes knäveck. Det krävdes många behandlingar men Jonnas muskler blev bättre fungerande och hon blev snabbare för varje behandling. Det vet vi med säkerhet eftersom Jonnas tränare ofta mäter hennes snabbhet mellan häckarna och gör sprinttester.

Sprintermusklerna måste fungera
Carolina Klüft sa en gång att Susanna Kallur springer bedårande häck. Det gjorde hon verkligen och det gör Jonna också. För att det ska gå fort när Jonna springer häck måste hon ha rätt steglängd mellan häckarna, perfekt teknik och exakt timing så att hon rinner som ett vatten över häckarna. Gluteus är sprintermusklerna. För att Jonna ska kunna springa riktigt snabbt måste hennes gluteus fungera. Gluteus medius stabiliserar höftleden och bäckenet. Hamstrings driver Jonna framåt. För att all kraft hennes muskler utvecklar ska driva henne framåt måste gluteus medius fungera så att hon är stabil i höftleden och bäckenet när hon skjuter ifrån med den fot som har markkontakt.

Explosiv rörelse
Den rörelse som sker snabbast när Jonna springer är den när hon ska ta nästa steg. Det kallar friidrottstränare framåtpendling av benet men det är inte någon pendling utan en i högsta grad explosiv rörelse som kräver full funktion i iliopsoas. Fem muskler på Jonnas lår böjer i höftleden till 90 grader. Vid 90 grader ska iliopsoas ta över. För att kunna springa snabbt mellan häckarna och komma över häckarna måste Jonna böja långt över 90 grader i höftleden. Iliopsoas måste fungera för att hon ska kunna lyfta sitt ben högt i ett explosivt moment för att kunna springa fort och komma över häcken. Det får heller inte strama i Jonnas hamstrings när hon ska över häcken med benet för då krävs det mer kraft och tar längre tid att komma över häcken. Ju mer kraft Iliopsoas, gluteus och hamstrings kan utveckla desto snabbare kan Jonna springa.

Satte åtta personliga rekord
När jag började rehabilitera och funktionsoptimera Jonna hade hon ett personbästa på 14:18 på 100 meter häck och 8:58 på 60 meter häck. Under sommaren 2021 satte hon tre personliga rekord på 100 meter häck, först 14:15, sedan 14:06 och hon avlutade med att för första gången i karriären gå under 14 sekunder när hon klämde i med 13:98. Under inomhussäsongen 2022 sprang Jonna 60 meter häck. Redan i den första tävlingen sprang hon på nytt personbästa 8:51, hon följde upp det med 8:46 och slutligen 8:44. Jonna har dessutom sänkt sitt personbästa på 60 meter utan häckar till 7:69.

Stukade foten
Inför sommarsäsongen i år hade vi hunnit jobba mycket med Jonnas kropp som hon själv uttrycker det men Jonna är otursförföljd. Hon var i sitt livs bästa form den 30 maj när hon mycket olyckligt stukade sin fot illa när hon styrketränade. Flera ledband gick delvis av i hennes fot. Det var en vecka innan första tävlingen i årets utomhussäsong. Hon kunde inte springa över häckar på fem veckor i början av sommaren men skam den som ger sig. Jonna vilade sin fot, fick mer behandling och tränade sig tillbaka än en gång. Jonna missade fyra tävlingar i juni bland annat den viktiga Folksam GP i Sollentuna som är en av de största tävlingarna under säsongen.

Tävlar för Kalmar SK
Jonna tävlar för friidrottsklubben Kalmar SK som håller till på den vackra arenan Fredrikskans som ligger alldeles intill vattnet mitt i Kalmar och som har gamla anor. Den fick i år nya fina banor till Jonnas stora glädje. Jonna tränar på Fredrikskans från maj till september. Den 21 december 2019 fick friidrottarna i Kalmar äntligen en fin inomhushall att träna i på vintern. Jonna älskar att träna där. Hon tränar och styrketränar i SBB Arena från september till maj.

SM i Friidrott i Norrköping 6 augusti 2022 1:a Hanna Palmqvist 277 Mölndals AIK 13.27, 4:a Jonna Lindéen 215 Kalmar SK 13.74 och 2:a Elin Lindeblad 214 Kalmar SK 13.51

SM i friidrott i Norrköping
Sa jag att Jonna har otur? Förra året, 2021 rev hon en häck med bakre benet i finalen på SM i Borås på 100 meter häck och så var den dagen och den medaljchansen förstörd. Jonna var tillbaka på friidrottsbanan den 9 juli i år med knappt en månad kvar till SM. På SM i Norrköping den 6 augusti 2022 satte Jonna nytt personligt rekord när hon sprang över mållinjen på 13:73 i försöken. I finalen låg hon på en medaljplats när hon slog i den näst sista häcken och tappade fart. Hon sprang ändå i mål som fyra på tiden 13:74 dock med för mycket vind i ryggen men det var ju en medalj hon ville ha. Trots att en stukad fot förstörde en stor del av Jonnas säsong blev hon uttagen till Finnkampen på Olympiastadion i Helsingfors. På Finnkampen den 4 september var inte Jonna i sin bästa form och sprang på 13:94.

Jonnas personliga rekord:

60 meter 7:69
60 meter häck 8:44
100 meter häck 13:73

Galet bra säsong
Jonna tycker att hennes säsong blev galet bra trots att hon stukade foten och missade många tävlingar. Hon tror att hon hade kunnat springa ännu snabbare och göra en ännu bättre säsong om hon inte hade stukat foten och det är jag också övertygad om. Jonna gick miste om fem veckors viktig häckträning och det tog lång tid innan hon fick tillbaka samma uthållighet över 10 häckar som hon hade innan stukningen.

En glädje att få hjälpa Jonna
Jonna säger att hon inte skulle vara där hon är idag utan min hjälp. Hon är en ödmjuk, rar och go tjej. Det har varit en glädje att få hjälpa Jonna att kunna fortsätta träna, utvecklas, tävla och sätta personliga rekord. Det känns väldigt meningsfullt och tillfredställande att hjälpa idrottare att slippa smärtor och skador och kunna fortsätta att träna, tävla och prestera. Med funktionsrehab som innebär att muskelfunktionen återställs ökar prestationsförmågan, kroppen svarar på träningen och återhämtningen tar kortare tid. I friidrott blir det så tydligt hur mycket en fungerande kropp betyder eftersom all prestation mäts i sekunder och centimeter. Jag kommer att leva länge på Jonnas åtta personliga rekord.

Jag ser fram emot fler personliga rekord
Jonna tror att hon har mycket mer att ge. Finalloppet på SM i år där hon slog i en häck visar att hon kan springa ännu snabbare. Hon har flera fjärdeplatser på SM på 100 meter häck och drömmer om en medalj. Ett annat av Jonnas mål är att få springa i Finnkampen igen. Finnkampen måste vara bland det roligaste man kan få vara med om som friidrottare i Sverige. Det är så många friidrottare som är med och de tävlar som ett lag för den blågula flaggan och sitt land. Nästa år går Finnkampen dessutom på världens vackraste stadion i Stockholm. Jonnas närmaste mål är att ta en av två platser till Nordenkampen den 12 februari men först åker hon på ett fjorton dagar långt träningsläger i Sydafrika på juldagen.

Bilder publicerade med tillåtelse av Deca Text & Bild

Jag önskar mig en amerikansk pojkvän i julklapp

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Maja-Dahlqvist-1024x684.jpg


Stina Nilsson har bytt till skidskytte. Linn Svahn rehabiliterar sin axel. Jonna Sundling har läkt sin tumme som har varit gipsad i tre veckor. Hanna Falk fick diskbråck och ska åka långlopp. I deras frånvaro passade Maja Dahlqvist på att vinna tre sprinttävlingar i världscupen i Ruka, Lillehammer och Davos. Igår var världsmästaren i sprint Jonna Sundling tillbaka men Maja vann sin fjärde raka världscupvinst den här säsongen i Dresden. I dagens
 längdskidåkning är styrka en viktig egenskap som begränsar skidåkares prestationsförmåga. Det bevisade Marit Björgen redan 2002 och förvånade alla skidexperter i Norge och Sverige. Nu bevisar Maja Dahlqvist det igen nästan 20 år senare men skidexperterna förstår fortfarande inte hur viktig styrka är i dagens längdskidåkning. Det är inte tack vare längdskidlandslagets tränare som Maja Dahlqvist har vunnit fyra raka världscupsegrar på fyra försök. Det är tack vare hennes amerikanska pojkvän Kevin Bolger.

Jag tänker på Marit Björgen
Marit Björgen vann sin första sprinttävling i världscupen säsongen 2002/2003. Skidexperterna tyckte att det var konstigt att hon som har så mycket muskler vann. Nåja, hon kommer i alla fall aldrig att vinna någon distanstävling, sa samma skidexperter. Nej, eller hur! Marit tog 8 OS-Guld, 18 VM-guld och totalt 41 medaljer i VM och OS. Hon tog 114 segrar i Världscupen, vann sprintcupen 5 gånger, distanscupen 3 gånger och totala världscupen 4 gånger. Hon var stark redan när hon kom in på skidgymnasiet eftersom hon är bondjente men är känd för sitt fokus på tung styrketräning. I mina ögon har Marit varit framtidens skidåkare sedan 2002. Det var ingen skidåkare och ingen skidnation som vågade ta efter Marit. Marit lade skidorna på hyllan efter säsongen 2017/2018. Nu har Marit två barn och mindre tid än någonsin att träna. Hon kom därför på den briljanta idén att satsa på långlopp. Marit som chockade alla skidexperter när hon vann tre sprinttävlingar i världscupen, VM-guld i sprint 2003 och sprintvärldscupen totalt säsongen 2002/2003 ska nu åka långlopp. Hon blev tvåa i sitt första Vasalopp i år. Skidexperterna har lärt sig att aldrig underskatta världens bästa skidåkare genom alla tider men de har fortfarande inte förstått hur viktig styrka är i dagens skidåkning.

Jag tänker på Stina Nilsson och Theodor Pettersson
I ett reportage i Vinterstudion 2018 följde SVT´s skidexpert Mattias Fredriksson med Stina Nilsson och Theodor Pettersson till gymmet på Vintersportcentrum i Östersund. Stina utförde chins och stående hantelpress på ett felaktigt sätt och de andra övningarna hon gjorde har hon ingen nytta av. Hon hade för smalt grepp i chins, sjönk ihop med bröstet och drog med armarna istället för med ryggen. Hon sträckte inte ut armarna och släppte inte ned kroppen en bit från skuldrorna. Stina berättade för Mattias att hon inte tar sin styrketräning på allvar. Det hade hon inte behövt berätta. Stina tränar minst av damerna i skidlandslaget, berättade hon. Hon gör övningarna med en twist och skojar till dem, sa hon. De flesta övningar Stina gjorde i gymmet är inte styrketräning. Theodor tog heller inte sin styrketräning på allvar och tror inte att han blir snabbare av den, sa han. Det tror inte jag heller. Mattias frågade Theodor när han började styrketräna. När jag var 23 år, svarade Theodor. Mattias skrattade. Varför då, undrade Mattias. För att jag inte trodde att det var någonting för mig, svarade Theodor. Mattias skrattade ännu mer. Tidigare låg Svenska skidlandslaget långt efter de andra nationerna med styrketräning men vi är i kapp eller tillhör till och med de ledande nationerna nu, sa Theodor. Det tror inte jag. Theodor Pettersson var världens bästa sprinter säsongen 2011/2012. Det var sista året en skidåkare på herrsidan kunde vinna sprinttävlingar utan att vara riktigt stark. I Mattias Fredrikssons reportage syns det tydligt hur oprioriterad styrketräningen är i svensk längdskidåkning. Gymmet på Vintersportcentrum har lågt i tak, snedtak och takfönster. Det är litet och trångt och har fel redskap. Skidåkare i det Svenska längdskidlandslaget tränar i en skrubb på vinden och de flesta redskapen i gymmet går inte att använda för att prestationsutveckla längdskidåkare. Gymmet visar hur viktigt fysiologerna på Vintersportcentrum tycker att styrketräning är för skidåkarna i Svenska längdskidlandslaget.

Jag tänker på skidexperterna
Det räcker inte att kunna hålla en hög och jämn fart i dagens skidåkning. Förr kunde skidåkare vinna skidtävlingar om de hade en bra teknik och en hög syreupptagningsförmåga. Det räcker inte idag, inte ens när det är individuell start. Det krävs styrka också. Ju starkare en skidåkare är desto mer explosiv är skidåkaren. Idag måste en skidåkare ha en hög maximal styrka för att kunna accelerera snabbt, svara på ryck, rycka och spurta. Dagens skidexperter är Inte mer insatta i vilka egenskaper som är viktiga i dagens skidåkning än de skidexperter som dömde ut Marit Björgens möjligheter att någonsin vinna en distanstävling. En skidåkare behöver bara utveckla två egenskaper, de framåtdrivande musklernas maximala styrka och hjärtmuskelns styrka. Alla andra egenskaper som är viktiga för uthållighetsprestationer följer med på köpet när dessa förmågor ökar men fortfarande tjatar skidexperterna om egenskaper som inte har någon betydelse för prestationsförmågan, inte kan påverkas genom träning, inte existerar eller inte kan tränas var för sig.

Jag tänker på Frida Karlssons mamma
Frida Karlssons mamma sa för några år sedan att när en skidåkare blir starkare blir tekniken bättre. Mamma Mia är klok. Det är självklart mycket lättare att upprätthålla rätt teknik med starka muskler. ”Strength is the mother of all qualities”, sa världens främsta muskelfysiolog Dietmar Schmidtbleicher. När skidåkaren blir starkare blir tekniken bättre, motorn starkare, explosiviteten större, accelerationsförmågan större, spurtförmågan bättre, arbetsekonomin bättre, syreupptagningsförmågan högre och uthålligheten större. Musklerna är en skidåkares motor. Det är de som utvecklar kraften i bentag och stavtag. Hjärtat är bara en syrepump som pumpar blod med syrebärande röda blodkroppar till musklerna så att energi kan tillverkas i mitokondrierna för att musklerna ska kunna fortsätta att arbeta. En muskel kan inte bli uthålligare, den kan bara bli starkare. Det säger sig själv att arbetet på samma belastning går lättare när musklerna blir starkare. En ökad maximal styrka ökar skidåkarens uthållighet. Frida Karlsson är en helt annan skidåkare den här säsongen. Hon åker med större rörelser, mer kraft och lägre frekvens. Hon ser mycket starkare ut. Jag är övertygad om att ett betydligt större fokus på styrketräning och mycket starkare muskler är hemligheten bakom den förvandlingen. Frida har slagit den norska skiddrottningen Therese Johaug som tidigare har varit totalt överlägsen i två världscuplopp den här säsongen.

– Jag har aldrig sett en människa med mer fokus i gymmet. Det har smittat av sig på mig. Nu går jag in där och ser att gympasset är lika viktigt som ett intervallpass. Jag har haft bra fokus på gymmet förut, men det är ingenting jämfört med honom och nu.

-Maja Dahlqvist

Jag tänker på Kevin Bolger
Sedan Maja Dahlqvist träffade Kevin Bolger, sprintåkare i Amerikanska längdskidlandslaget tar hon styrketräningen på större allvar. Kevin har gett Maja nya insikter om styrketräningens betydelse för en längdskidåkare. Maja har aldrig sett en människa med större fokus i gymmet än sin amerikanska pojkvän. Det har smittat av sig på henne, säger hon. Nu går hon in i gymmet och betraktar styrketräningen som lika viktig som ett intervallpass. Hon säger att hon har haft bra fokus i gymmet tidigare men att det inte är någonting jämfört med Kevin och hur stort fokus hon har nu. Majas amerikanska pojkvän har fått henne att ta styrketräningen på större allvar. Maja och Kevin har tränat tillsammans i Sverige i sommar och under hösten. Det har resulterat i fyra segrar i världscupen i sprint fyra helger i rad nu. Maja ser mycket starkare ut. Vinterstudions expertkommentator Mattias Fredriksson tror att Maja vinner sprinttävlingar i världscupen för att hon nu har kommit upp i 10000 träningstimmar. Majas kropp vet inte hur hur många timmar hon har tränat. Majas kropp svarar på en enda sak och det är belastning. Om belastningen är tillräckligt tung blir hennes muskler starkare. Det är därför effektivare att träna med progressivt tyngre belastning än att träna många timmar. Jag är övertygad om att Maja vinner för att hon är mycket starkare den här säsongen än hon har varit tidigare. Det får hon tacka Anna Dyvik för. Kevin säger att han och Maja matchade på Tinder. Kevin känner Anna Dyvik genom hennes pojkvän Gustav Eriksson. Anna hjälpte Kevin att bli ihop med Maja. När man är starkare står man stabilare på skidorna och får mer kraft i varje bentag och stavtag och åker skidor fortare. Jag önskar mig en amerikansk pojkvän till alla tjejer och killar i Svenska längdskidlandslaget i julklapp.

Den moderna staktekniken orsakar diskbråck

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Ebba-Jessie-Heidi-1-1024x683.jpg


Jag skrev en artikel om varför det är diskbråcksepidemi i Svenska längdskidlandslaget och blev kontaktad av flera skidpappor som vill veta hur de förebygger och rehabiliterar diskbråck hos sina söner och döttrar. Diskar går sönder på våra skidungdomar och landslagsåkare. Nu överväger flera skidåkare i landslaget att sluta åka skidor på grund av ryggsmärtor. Läget är akut. Svenska längdskidlandslaget har larmat om ryggskadorna. Landslagsåkare har begärt en utredning av vad som orsakar de svåra ryggskadorna. Det behövs ingen långdragen utredning. Vi har inte tid med det. Nu gäller det att rädda diskarna på våra skidtalanger. Den moderna staktekniken är den huvudsakliga orsaken till de svåra ryggskadorna. Tester och träning i brutalbänk är en annan orsak. Den moderna livsstilen där skidåkarna sitter större delen av sin vakna tid är också en orsak. I den här artikeln går jag igenom anatomiskt, biomekaniskt och ortopediskt på detaljnivå varför den moderna staktekniken belastar diskarna på ett felaktigt sätt och orsakar ont i ryggen, 
slitna diskar, diskbuktningar och diskbråck.

Skidåkare som böjer i ländryggen får diskbråck
Idag vet vi genom ryggforskare Stuart McGills biomekaniska forskning att vi inte ska böja i ländryggen med belastning och att det bara är en fråga om antal böjningar innan vi får diskbråck. Trots det ser jag skidåkare i Svenska längdskidlandslaget som böjer i ländryggen när de åker stakåkning. Även de landslagsåkare som har opererats för diskbråck böjer i ländryggen när de stakar. Det är bara en tidsfråga innan de får fler diskbråck. Skidinstruktörer lär fortfarande ut en stakteknik som innebär att skidåkare böjer i ländryggen. Skidgymnasierna och Bosön testar fortfarande skidåkarnas bålstyrka i brutalbänk. Skidåkare gör fortfarande sit-ups och crunches. Tre saker skiljer dagens skidåkare från gårdagens skidåkare. Idag är skidåkare mycket starkare i överkroppen, de stakar genom att böja i ländryggen och de stakar mycket mer. De stakar många timmar och böjer hundratusentals gånger i ländryggen under en säsong.

Bukmusklernas funktion är inte att böja i ländryggen
Två av bukmusklerna har sitt ursprung på bäckenet och fäster på bröstkorgen. En av bukmusklerna har sitt ursprung på bröstkorgen och fäster på bäckenet. När bukmusklerna arbetar dynamiskt förkortas avståndet mellan bröstkorgen och bäckenet. Bukmusklerna kan inte böja i höftleden. När bukmusklerna arbetar dynamiskt böjer de i ländryggen. Bukmusklerna är inte konstruerade, utvecklade och designade av naturen för att arbeta dynamiskt och skapa rörelse utan för att arbeta statiskt och förhindra rörelse. Bukmusklernas primära funktion är att fixera bäckenet i neutralposition så att kotpelaren har en naturlig S-kurva och varje kota ligger plant mot och fördelar trycket jämnt över hela disken. Då tål disken 800 kilos tryck. Bukmusklernas funktion är att skydda diskarna. Om du studerar kotpelaren ser du tydligt att den är konstruerad för kompressionskrafter eftersom den har en disk som fungerar som en stötdämpare mellan varje kota. Om du studerar diskarna förstår du att de är konstruerade för ett tryck som är jämnt fördelat över hela dess yta. Bukmusklernas funktion är att stabilisera bäckenet när kraft ska överföras mellan armar och ben i stavtagen, inte att förkorta avståndet mellan bröstkorgen och bäckenet. Skidåkaren ska inte åka skidor med bukmusklerna utan med hela kroppen. Kroppen är en funktionell helhet. När kroppen fungerar som den ska behöver skidåkaren bara tänka på vilka rörelser han eller hon ska göra, inte tänka på att spänna sina muskler.

Skidåkaren ska inte böja i ländryggen
Bukmusklerna kan inte bidra till framåtdrift vid stakåkning. Skidåkaren kan inte åstadkomma högre fart genom att böja i ländryggen vid stakåkning. Om skidåkaren böjer i höftleden istället bidrar det däremot till framåtdrift. Bäckenet ska vara i neutralposition, ländryggen ska vara stabil och skidåkaren ska böja i höftleden, inte i ländryggen. Skidåkaren ska inte göra crunches med stavarna i händerna när han eller hon stakar. Det är både ineffektivt, onödigt, onaturligt, och skadligt för ländryggen.

Instruktionerna för stakteknik orsakar diskbråck
De rådande instruktionerna för teknik vid stakåkning uppmanar skidåkaren att tippa bäckenet bakåt, koppla på bukmusklerna och dra med bukmusklerna. Det är en extremt onaturlig och dysfunktionell rörelse som orsakar ryggsmärtor, diskförslitningar, diskbuktningar och diskbråck. När skidåkaren drar med bukmusklerna arbetar de dynamiskt och böjer i ländryggen. Då är det bara en fråga om antal böjningar innan skidåkaren får ett diskbråck.

Teknikinstruktionen för stakåkning måste ändras
Kombinationen av att skidåkaren tippar bäckenet bakåt och böjer i ländryggen ökar risken för diskbråck ytterligare. När skidåkaren böjer i ländryggen trycker en liten del av kotkroppen mot diskens främre del och pressar diskens innehåll bakåt så att disken deformeras och buktar eller spricker. Ju mer skidåkaren böjer i ländryggen desto högre blir trycket på diskens främre del. Om skidåkaren dessutom tippar bäckenet bakåt blir trycket ännu högre. Skidåkaren ska inte tippa bäckenet bakåt och räta ut svanken. Bäckenet ska vara i neutralposition och kotpelaren ska ha en naturlig S-kurva. Skidåkaren ska inte dra med bukmusklerna genom att arbeta dynamiskt med dem. Bukmusklerna ska arbeta statiskt för att hålla bäckenet i neutralposition så att trycket fördelas över hela disken. Skidåkaren ska inte böja i ländryggen utan i höftleden. Instruktionen för teknik vid stakåkning måste ändras. Här vilar det yttersta ansvaret på Svenska skidförbundet, skidklubbarna, skidgymnasierna och skidtränarna. Det här är helt och hållet en kompetensfråga. Svenska skidförbundet bör i samråd med biomekanik ingenjörer och anatomister med kompetens inom funktionell anatomi utveckla nya instruktioner för teknik vid stakåkning. För att undvika diskbråck är det dock inte svårare än att skidåkaren ska hålla bäckenet i neutralposition och böja i höftleden, inte i ländryggen. Då belastas kotpelaren på rätt sätt och då skapas största möjliga kraft för framåtdrift.

Skidungdomarnas gluteus och iliopsoas är hämmade
Skidåkarnas livsstil där de sitter sitter alldeles för mycket innebär att deras gluteus- och iliopsoas muskler blir hämmade. Då förlorar skidåkarna sin stabilitet i bäckenet och ländryggen. Det innebär att diskarnas skydd är urkopplat. Kombinationen av dysfunktionella gluteus- och psoas muskler och en stakteknik där bäckenet är bakåttippat och ländryggen böjs är förödande. Skidåkare tränar stora mängder stakåkning där de böjer hundratusentals gånger i ländryggen varje säsong.

Det räcker inte med aktiveringsövningar
Skidungdomarna måste få hjälp att återställa normal muskelfunktion i gluteus och iliopsoas. Det går inte att lära en skidåkare med dysfunktionella gluteus- och iliopsoas muskler att böja och sträcka i höftleden istället för i ländryggen. När gluteus och iliopsoas är dysfunktionella utvecklar skidåkaren ett kompensatoriskt rörelsemönster där han eller hon böjer och sträcker i ländryggen istället för i höftleden. Skidåkaren kan inte böja och sträcka i höftleden med kraft om de muskler som ska böja och sträcka är hämmade. För att förebygga ryggskador måste muskelfunktionen i gluteus och iliopsoas återställas och rörelsemönstret vid stakåkning förändras. Det räcker tyvärr inte med aktiveringsövningar och styrketräning för att väcka insomnade gluteus- och iliopsoas muskler till liv igen. Det krävs djupgående behandling som återställer normal muskeltonus för att återställa normal muskelfunktion.

Här är de sex viktigaste förändringarna för att rädda diskarna på våra skidungdomar:

1. Förändra instruktionen för teknik vid stakåkning. Sluta att instruera skidungdomarna att tippa bäckenet bakåt och att dra med bukmusklerna. Det resulterar i att de böjer i ländryggen. Uppmana dem att hålla bäckenet i neutralposition och böja i höftleden, inte i ländryggen.

2. Sluta med sit-ups i brutalbänk. Gör hängande benlyft med bäckenet i neutralposition istället och böj bara i höftleden, inte i ländryggen för att styrketräna höftböjarmusklerna dynamiskt och bukmusklerna statiskt.

3. Återställ normal muskelfunktion i gluteus och iliopsoas. Gluteus stabiliserar bäckenet och psoas stabiliserar ländryggen. Det är ingen idé att försöka träna iliopsoas om gluteus är hämmad eftersom gluteus hämmar sin antagonist iliopsoas. Det går naturligtvis inte att träna en muskel som inte fungerar. Det krävs djupgående behandling som återställer normal muskeltonus för att få full aktivitet i gluteus och iliopsoas. Det räcker inte med aktiveringsövningar.

4. Minska sittandet drastiskt och så mycket som möjligt. Informera skidungdomarna om faran med att sitta. Se till att skidgymnasierna slänger ut skolbänkarna och stolarna och möblerar lektionssalarna med ståbord. Se till att skidungdomarna får ett ståbord hemma så att de kan stå och läsa läxorna och spela dataspel. Undersök möjligheten att få ett ståbord i lektionssalen i grundskolan. Inför obligatorisk spontanidrott på rasterna i skolan.

5. Väck gluteus med självbehandling med en lacrosseboll och gör aktiveringsövningar för gluteus och iliopsoas efter skoldagen, långa resor och innan träning och tävling.

6. Ta styrketräningen på allvar. Träna upp styrkan i gluteus och iliopsas. Ju starkare dessa muskler är desto mindre är risken för diskbråck och desto högre är prestationsförmågan. Träna inte bukmusklerna dynamiskt isolerat utan statiskt integrerat. Det ska vara effektiv styrketräning i form av basövningar med fria vikter och tung belastning på stabila underlag eftersom det genererar högst neuromuskulär aktivering och är både mest naturligt, skonsamt och effektivt.

Bild publicerad med tillåtelse av KEK Stock. Fotograf Rolf Zetterberg.

Därför är det diskbråcksepidemi i svenska längdskidlandslaget

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Viktor-Thorn-1024x684.jpg

Jag trodde mycket på Jens Burman. Han fick diskbråck och har opererat ryggen. Jag var övertygad om att Viktor Thorn skulle bli Sveriges nästa längdskidstjärna. Han fick diskbråck två gånger och har opererat ryggen två gånger. Jag hoppades på att Hanna Falk skulle slå igenom internationellt i sprint. Hon fick disbråck och har opererat ryggen. Mia Eriksson är landslagsåkaren som försvann. Hon fick två diskbråck och har opererat ryggen två gånger. Jag trodde att Elina Rönnlund som har så fina skidgener skulle bli en väldigt duktig skidåkare. Hon har en diskbuktning i ländryggen. Moa Molander Kristiansen sensation i Tour de Ski 2019 har en sliten disk i ryggen. Hon har så stora besvär med sin rygg att hon inte kan åka skidor. Hon säger att hennes karriär är i fara. Maria Nordström har tvingats ändra sin träning på grund av en disk i ryggen. Johanna Hagström tvingades avbryta en tävling på grund av ryggproblem. Anna Dyvik har ont i ryggen. Hon sa med tårar i ögonen efter sprinten i Ruka att hon bara ville åka därifrån. Nio skidåkare i Svenska längdskidlandslaget har ont ryggen eller diskbråck. Nu efterlyser Jens Burman en utredning av vad som orsakar de allvarliga ryggskadorna. I den här artikeln förklarar jag varför våra längdskidåkare får ont i ryggen och diskbråck.

Varför får längdskidåkare ont i ryggen?
Skidåkarna i landslaget har suttit i skolbänken i grundskolan och på skidgymnasiet i 12 år. De tillhör den generation som har växt upp med dataspel och sociala medier istället för spontanidrott. De är professionella skidåkare som tränar två gånger om dagen och vilar större delen av sin vakna tid eller har ett stillasittande jobb. En del av dem åker bil långt varje dag under vinterhalvåret för att kunna träna på snö. De gör långa resor till träningsläger. De reser både ofta och långt till tävlingar under säsongen. De sitter många timmar varje dygn och har gjort det i många år. När de sitter stretchar de sina sätesmuskler med en stor del av sin kroppstyngd vilket leder till att deras gluteusmuskler blir hämmade.

Dysfunktionella muskler orsakar diskbråck
Det är musklerna som håller uppe skelettet. Det är inte skelettet som håller uppe musklerna. Det är musklerna som stabiliserar lederna, bäckenet, kotpelaren och skuldrorna. När vi läser traditionell anatomi får vi bara lära oss hur musklerna ser ut. Vi måste läsa funktionell anatomi för att lära oss hur kroppen fungerar. Ny anatomisk kunskap har ritat om anatomikartan helt och  hållet. Den visar att kroppen är konstruerad och fungerar på ett helt annat sätt än vi tidigare trodde. Idag vet vi vad ont i ryggen och diskbråck beror på. Muskler kan bli hämmade. Muskeldysfunktion kan orsaka ortopediska skador som diskbråck. Orsaken till smärta och skador sitter sällan där vi har ont. Här följer en biomekanisk förklaringsmodell av de ryggsmärtor och diskbråck som skidåkare i svenska längdskidlandslaget drabbats av.

Psoas stabiliserar ländryggen
Det är en myt att ont i ryggen beror på svaga bukmuskler. Det är även en myt att transversus abdominis är core muskeln. Psoas är den verkliga core muskeln. Jag har skrivit en artikel om det. Psoas övre del förhindrar böjning i ländryggen och den nedre delen förhindrar översträckning i ländryggen. När gluteus är hämmad hämmar den sin antagonist psoas. När psoas är hämmad har skidåkaren ingen stabilitet i ländryggen. De starkaste bukmuskler i världen kan inte kompensera för en hämmad psoas. Om skidåkarens gluteus- och psoasmuskler är hämmade är risken stor för ortopediska skador i kotpelaren som diskbråck. Psoas ska stabilisera ländryggen när skidåkaren överför kraft från armarna till benen i stavtagen. Psoas och iliacus är de enda muskler som kan böja i höftleden över 90 grader. När skidåkaren åker stakåkning ska psoas både stabilisera ländryggen och böja i höftleden. Skidåkaren ska böja och sträcka i höftleden när han eller hon åker skidor, inte i ländryggen. När psoas är hämmad kompenserar skidåkaren genom att böja i ländryggen istället. Bukmusklerna arbetar dynamiskt istället för statiskt som de är konstruerade av naturen för att göra. När skidåkaren böjer i ländryggen trycker en liten del av ländkotorna på en liten del av disken. Då är risken för diskbråck stor. Hämmade muskler blir överbelastade och spända. När psoas är spänd ger den inte med sig vid frånskjut i diagonalåkning utan drar ländkotorna framåt vilket förändrar biomekaniken i kotpelaren.

Bukmusklerna fixerar bäckenet
Bukmusklernas primära funktion är att fixera bäckenet i neutralposition så att kotpelaren har en naturlig S-kurva och varje kota ligger plant mot och trycker jämnt över hela disken. Då tål disken 800 kilos tryck. Bukmusklerna ska arbeta statiskt för att förhindra att bäckenet tippar framåt så att ländryggen översträcks och svankas. Bukmusklerna kan inte böja i höftleden. Skidåkaren kan inte skapa framåtdrivande kraft genom att böja i kotpelaren vid stakåkning. Kotpelaren är inte konstruerad för rotation. De sneda bukmusklerna ska göra kotpelaren vridstyv för att hindra rotationskrafter från att påverka kotpelaren. Det är omöjligt för skidåkaren att få diskbråck om gluteus och psoas fungerar, bäckenet är i neutralposition och inga rotationskrafter påverkar kotpelaren.

Gluteus medius stabiliserar bäckenet
Bäckenet är kotpelarens grund. Utan en stabil grund kan ländryggen inte bli stabil. När skidåkaren står på en skida ska det laterala subsystemet som består av gluteus medius och adduktorerna på samma sida och quadratus lumborum på motsatt sida stabilisera bäckenet. När gluteus medius är hämmad har skidåkaren ingen stabilitet i bäckenet. Quadratus lumborum och adduktorerna kompenserar och blir överbelastade, spända och ömma. Quadratus lumborum blir hämmad och kan inte stabilisera bäckenet och ländryggen. När quadratus lumborum blir spänd blir skidåkaren stel i ländryggen, får ont i ländryggen, kramp i quadratus lumborum och ryggskott.

Erector spinae förhindrar att ryggen böjs
Erector spinaes primära funktion är att förhindra att ryggen böjs. När skidåkaren åker diagonalåkning ska gluteus översträcka i höftleden i frånskjutet. När gluteus är hämmad kompenserar skidåkaren genom att översträcka i ländryggen istället. Erector spinae kompenserar och blir överbelastad, spänd och öm. Erector spinae arbetar dynamiskt istället för statiskt som den är konstruerad av naturen för att göra. Skidåkaren blir trött i ryggen och klarar inte av att hålla den rak. När skidåkaren översträcker i ländryggen trycker en liten del av ländkotorna på en liten del av disken. Då är risken för diskbråck stor.

Brutalbänk belastar kotpelaren felaktigt
Svenska skidåkare gör en övning i gymmet som kallas brutalbänk för att träna sina bålmuskler. Skidåkarna blir testade i brutalbänk på skidgymnasiet och Bosön. Skidåkarna tränar även i brutalbänken för att få bra resultat på testerna. I startläget är ländryggen översvankad. Det finns troligtvis ingen skidåkare som har fullt fungerande gluteus- och iliopsoasmuskler och är så stark i iliopsoas och bukmusklerna att han eller hon kan utföra brutalbänk utan att böja i ländryggen. Om skidåkaren gör sit-ups i brutalbänk med hämmade, överbelastade och spända psoasmuskler och böjer i ländryggen är risken för diskbråck stor. Världens främsta ryggforskare Stuart McGill avråder från övningar där man böjer och sträcker i ländryggen med belastning. Stuart McGill har i sin forskning kommit fram till att man kan böja i ländryggen med belastning mellan 18000-25000 gånger, sedan har man diskbråck.

Varför får skidåkare diskbråck?
Kotpelaren är konstruerad för kompressionskrafter. Den klarar inte av två olika krafter samtidigt. Skidåkaren får diskbråck när han eller hon belastar kotpelaren med både kompressionskrafter och rotationskrafter samtidigt. Idag åker skidåkare skidor på ett helt annat sätt än de gjorde förr. De åker med kortare, mer explosiva och frekventa stavtag. De är mycket starkare i överkroppen och utvecklar en mycket större kraft i stavtagen. Bukmusklerna måste stå emot den kraften och det kan de inte när gluteus- och psoasmusklerna är dysfunktionella. När skidåkaren åker diagonalåkning och stakar med en arm och skjuter ifrån med motsatt ben påverkar två motsatta rotationskrafter kotpelaren samtidigt. När gluteus och psoas är hämmade har skidåkaren ingen stabilitet i bäckenet och ländryggen. Skidåkaren måste ha fungerande gluteus- och psoas muskler och starka bukmuskler för att kunna motstå rotationskrafter och skydda kotpelaren och diskarna.

Hur ska skidåkare med diskbråck rehabiliteras?
Jag har rehabiliterat klienter med diskbråck. Samtliga har haft dysfunktionella gluteus- och psoasmuskler. Om de hade haft fungerande gluteus- och psoasmuskler hade de aldrig fått diskbråck. Diskbråck är inte en orsak, utan ett symptom. Det är ett ortopediskt haveri orsakat av muskeldysfunktion. Smärta är heller inte en orsak, det är kroppens varningssystem. Rehabiliterad betyder återställd. Skidåkaren är inte återställd när han eller hon inte har ont längre utan när hans eller hennes kropp fungerar som den ska igen. Funktionen i skidåkarens gluteus- och psoasmuskler måste återställas annars får skidåkaren ont i ryggen igen eller fler diskbråck. För att återställa full aktivitet i gluteus och iliopsoas krävs ett rehabiliteringsprogram i tre steg. I steg ett återställs normal muskeltonus med djupgående behandling. I steg två återställs normal muskelfunktion med aktiveringsövningar. I steg tre återställs normal muskelstyrka med effektiv styrketräning. Rehabiliteringen måste ske i den här ordningen. Det går inte att aktivera muskler som är spända och ömma och det går inte att träna muskler som inte fungerar. Ryggforskare Stuart McGill har vetenskapligt bevisat att smärta orsakar hämmade gluteusmuskler. När normal muskelfunktion och muskelstyrka är återställd kan skidåkaren börja åka skidor igen.

Bild publicerad med tillåtelse av KEK Stock. Fotograf Rolf Zetterberg.

Idag är det 30 år sedan vi öppnade David Träningscenter i Karlskoga

Det var en gång ett annorlunda, unikt och kontroversiellt gym. Den här historien börjar på dagen för exakt 30 år sedan. Då blev drömmen verklighet men den började långt innan. Jag hade drömt om att öppna ett gym i fyra år men inte vilket gym som helst utan det skulle vara ett gym med redskap från det finska redskapsföretaget David. Den 24 september 1988 klockan 13:00 öppnade jag och min flickvän Ingela David Träningscenter i nybyggda lokaler på Labinhöjdsvägen 2 i Karlskoga. Alla hade en åsikt om det här gymmet. En del älskade det medan andra hatade det eller så var det mig de hatade, jag som styrde det med järnhand och fattade beslut som många ogillade men det är historia nu, gymhistoria. Det har gått så många år och förhoppningsvis har tiden läkt alla sår.

Ett besök på Workhouse förändrade allt
Första gången jag såg David-maskiner var på Stefan Göthagers och Lena Trulssons gym Workhouse i Göteborg i april 1984. Stefan försökte förklara Davids kam-princip för mig men jag fattade ingenting. Jag åkte hem, april numret av tidningen Muscle & Fitness kom och i den hade David en helsidesannons med rubriken ”The David difference”, där de förklarade skillnaden mellan belastningskurvan i sina maskiner och i andra maskiner, nu förstod jag. Jag mindes att jag hade sett bilder på de här maskinerna i ett nummer av bodybuilding tidningen Hercules. Jag letade fram den tidningen. Där fanns en artikel om Thomas Ahrling på Umeå Sport & Motion som var den första i världen som fick David-maskiner och som hade den svenska agenturen för David. Jag ringde till Thomas och fick broschyrer på David redskapen hemskickade till mig. När jag fick broschyrerna ringde jag till Davids huvudkontor i Helsingfors och beställde rapporter om forskningen som var gjord på maskinerna. Två av världens främsta muskelfysiologer, Paavo Komi och Keijo Häkkinen, på biologiska avdelningen för rörelselära på Jyväskylä Universitet i Finland hade verifierat att belastningsprincipen var vetenskaplig. När jag hade läst färdigt forskningsrapporterna var jag fullständigt övertygad.

David-principen
Jag hade varit oerhört intresserad av styrketräningsmaskiner och deras konstruktion i flera år och läste allt jag hittade om detta spännande ämne. Det finns styrketräningsmaskiner med två olika typer av belastningskurvor. I den ena typen är belastningen tyngst i slutet av rörelsen och i den andra är belastningen lika tung under hela rörelsen och båda är felaktiga. En muskel är alltid starkast när den är kontraherad till hälften och uttröttas snabbare när den är fullt kontraherad. I den excentriska fasen lagras elastisk energi upp i muskeln som ökar dess förmåga till kraftutveckling i början av nästa repetition. David är det enda redskapsföretaget i världen som har tillverkat styrketräningsmaskiner med en belastningskurva som motsvarar musklernas styrkekurva. David har en kompenserad belastningskurva. De har först mätt muskelns förmåga till kraftutveckling under rörelsen med EMG vid 1 repetition maximum och upprättat en basstyrkekurva. Sedan har de ökat belastningen i början av rörelsen för att kompensera för stretch-shortening cycle effekten och minskat belastningen i slutet av rörelsen för att kompensera för oproportionerlig muskeluttröttning. Muskeln belastas därför mest i den ledvinkel den är starkast och belastningen är tillräckligt lätt i slutet av rörelsen för att du ska kunna utföra hela rörelsen i samtliga repetitioner så att träningseffekten blir maximal. För att kunna åstadkomma en tillräckligt snabb förändring av belastningen under rörelsen har David-maskiner ett kraftöverföringssystem med en kamaxel och en utväxling så att kammen roterar nästan 1,4 gånger snabbare än hävarmens axel. Det är inte möjligt att åstadkomma rätt belastningskurva i en maskin där kammen är monterad på hävarmens axel som den är på maskiner som har viktmagasinet på höger sida. Om vi utrustar tre likadana maskiner med tre olika typer av kammar och belastar dem med en vikt du kan göra 10 repetitioner med i maskinen där belastningen är tyngst i den ledvinkel musklerna är starkast kommer du inte att kunna göra fler än 5 repetitioner i maskinen där belastningen är tyngst i slutet av rörelsen och bara 7 repetitioner i maskinen där belastningen är lika tung under hela rörelsen. Din träning blir självklart effektivare om du kan göra fler repetitioner på samma belastning eller lyfta en tyngre vikt. David patenterade troligtvis sin belastningsprincip 1981 så deras patent bör ha löpt ut 2006 men än i denna dag har inget redskapsföretag i världen kopierat deras princip, av en enda anledning, de förstår den inte.

Nybyggda skräddarsydda lokaler
Våren 1988 fick jag ett tips om att det fanns outhyrda lokaler på andra våningen i en nybyggd fastighet på Storängen i Karlskoga. Det fanns en busshållplats vid Degerforsvägen, många parkeringsplatser och ett naturskönt elljusspår i skogen bakom fastigheten. Det tyckte vi var perfekt och slog till. Vi var övertygade om att Storängen skulle växa och att många fler företag skulle etablera sig där. Det gjorde det men det skulle ta 25 år. Idag är Storängen ett levande handelsområde. Jag fick en ritning med bara ytterväggarna inritade av hyresvärden som sa att rita som du vill ha det så bygger vi. Jag började med att rita in redskapen i det som skulle bli gym och sedan ritade jag innerväggar, dörrar och fönster där jag ville ha dem i resten av anläggningen. Jag ritade ett inglasat café med utsikt över gymmet, reception, butik, kontor, städförråd, omklädningsrum, duschrum, toaletter och solarium. När jag hade ritat färdigt blev en yta på 92 kvadratmeter kvar i den östra änden och den fick bli aerobicsal. Träningsanläggningen var totalt 620 kvadratmeter. Vi skulle få nybyggda lokaler som var skräddarsydda för vår verksamhet. Nu behövde vi bara världens bästa styrketräningsredskap också. Redskapen var dyra, jättedyra, de dyraste på marknaden men det spelade ingen roll. Det fanns inget alternativ. Det skulle vara ett David gym eller inget gym alls. Vår satsning var stor. Banken frågade mig om vi inte kunde tänka oss att börja i lite mindre skala men jag sa nej. Endera skulle vi satsa ordentligt eller så fick det vara. Bankchefen berättade för mig att alla hans kollegor i hela Örebro Län hade avrått honom från att låna ut pengar men han tyckte att det var ett så spännande projekt att han ville vara med i all fall. Jag hade aldrig kunnat övertyga banken om jag inte hade läst marknadsföring och lärt mig att skriva marknadsplaner. Banken hade aldrig sett en så väldokumenterad affärsidé under hela sin historia.

David mot Goliath
David var det finaste redskapsmärket i världen. Vi ville att gymmet skulle heta David Träningscenter för att människor skulle förstå att det var utrustat med David-redskap. David gjorde ett undantag och gav oss tillåtelse att heta David Träningscenter tack vare att jag hade gett ut ett kompendium om styrketräning där jag hade skrivit om David-maskiner, Davids kam-princip och den forskning om maskinerna som hade gjorts på Jyväskylä Universitet. Kompendiet hade jag sålt i 400 exemplar i de nordiska länderna genom att ha helsidesannonser i tidningen Bodybuilding & Kraftsport, som idag heter Body Magazine, och en monter på Mr Olympia i Scandinavium 1987. Peter Grönfors som var chef för forsknings- och utvecklingsavdelningen på David i Finland hade köpt ett exemplar i vår monter i Göteborg. David var ett litet företag och redskapsföretag som Nautilus och Cybex var jättar. Det lilla finländska företaget visste att de hade tekniken och kunnandet. De såg därför sig själva som David i kampen mot Goliath. Därav namnet David. De hade en teckning av Michelangelos David Staty i sin logotype. När alla papper var påskrivna och vi väntade på att lokalerna skulle byggas färdigt och att redskapen skulle tillverkas i Davids fabrik i Outokumpu åkte vi till forna Jugoslavien och Italien på semester. Jag ville ha en David staty i cafét på vårt nya gym. Jag letade frenetiskt efter en David staty i Italien utan att hitta någon tillräckligt stor. På hemvägen åkte vi genom Skånes Fagerhult och på en gårdsplan där man sålde trädgårdsutsmyckningar stod en David staty i krossad marmor och cement som var stor nog och vägde 250 kilo. När jag kom hem ringde jag dit och beställde en. Under åren var det flera par som träffades på vårt gym som sedan skaffade barn som de döpte till David.

Det vita drömgymmet
När vi öppnade David Träningscenter bestod det av ett gym, en aerobicsal, ett solarium, ett café och en butik. Väggarna var vita, golvet var vitmarmorerat, redskapen var vita, en vit antikbehandlad David staty stod i ena hörnet i cafét, caféstolarna var vita och caféborden var vitmarmorerade. Till och med TV´n var vit. Den enda inredningsdetalj som satte färg på gymmet var persiennerna som tog upp redskapens röda linjer och svarta detaljer.

Gymmet var 20 meter långt och 14,46 meter brett, totalt 289 kvadratmeter. Lokalen var jättefin. Det var öppet i nock, ljuset flödade in genom fönster från tre håll och ventilationen var tillräcklig. Det var Sveriges ljusaste, rymligaste och fräschaste gym. Det var helt underbart! Det var allt jag hade drömt om. Mitt i gymmet tronade 12 stycken David Future Line maskiner med kam, viktmagasin och svarta plexiglas, 6 maskiner på varje sida i vinkel mot varandra. Alla maskiner hade samma höjd och bredd. Det var samtliga Future Line maskiner som David hade i sitt sortiment då. Mot södersidan stod Body Extension, Leg Extension, Leg curl, Hip Abduction, Hip Adduction och Pullover och mot norrsidan stod Pec Deck, Chest Press, Rotary Deltoid, Arm Curl, Arm Extension och Abdominal. Gymmet var utrustat med vita basic redskap med svarta viktmagasin från David som stod på rad längs ytterväggarna och den bortre kortväggen. Längs den södra väggen stod två knäböjställningar, en benpressmaskin, en hacklift maskin, en sittande vadmaskin, två latsdrag, en långkabelrodd, ett chinsräck, hängande benlyftställning och en ryggresare. Längs den norra väggen stod två bänkpressbänkar, en smith maskin och håll i dig nu, hantelavdelningen var 13 meter lång och 7 ställbara bänkar stod framför hantelstället. Den skulle vara i högsta grad konkurrenskraftig 30 år senare trots att det råder en friviktstrend idag. Mot den östra väggen stod tre enkelhissar, en cable cross och en sittande Scott curl bräda. Två breda gångar löpte som autostrador genom hela gymmet framför Future Line maskinerna. Det fanns de som tyckte att gymmet mer liknade en utställningslokal än ett gym. Vi tyckte att det var urtjusigt. Maskinerna var crème de la crème. Det var bara de allra finaste gymmen som hade David-redskap. Vi hade inrett Sveriges mest välutrustade gym.

Gymmet är så himla läckert
Vi körde bussreklam i en månad innan vi öppnade och hade annonser i lokaltidningarna. Invigningen gick över all förväntan. Den var en stor succé. Det kom flera tusen människor. Vi hade inte kunnat ta emot fler människor än de som kom under de två invigningsdagarna. På invigningsdagen sa en skolkamrat till mig som numera är fysioterapeut att vi skulle ju bara hit och titta men gymmet är så himla läckert att vi bara måste börja träna. Då tyckte jag att vi hade lyckats.

Low impact aerobic
På mitt första möte med aerobicinstruktörerna i juli 1988, två månader innan vi öppnade, sa jag att jag ville att de skulle köra low impact. De undrade vad det var för nåt. Jag svarade att jag inte visste för jag hade aldrig sett ett aerobicpass men jag hade läst i fem olika tidningar att det var den senaste trenden i USA.

-Det enda jag vet är att man inte hoppar utan har en fot i golvet hela tiden, sa jag.

-Fy vad tråkigt!, det gör vi aldrig!, sa instruktörerna.

Jag tänkte att jag står inte på mig mer om det nu, det får vi ta sedan. Low impact påstods vara lösningen på de skador som high impact orsakade och vi ville erbjuda en säker träning. Vi ville ha de bästa instruktörerna i Sverige och efter ett tag insåg vi att vi var tvungna att börja om från början och lära upp våra egna instruktörer från grunden för att vi skulle få instruktörer med de värderingar och den kompetens som vi ville att de skulle ha. Vi ville ha instruktörer som gillade vår träning, som kunde stå för den träning vi stod för, gillade vårt träningscenter, var instruktörer för våra medlemmars skull, hade David logon printad på sitt DNA och hade förtroende för oss. Först då blev det bra. Vi handplockade instruktörsämnen i vår aerobicsal. De som var tydliga i sitt rörelsemönster, hade talang och såg ut att tycka om träningen frågade vi om de ville bli instruktörer och sedan gav vi dem den bästa utbildningen. Till slut hade vi så välutbildade, kompetenta, pedagogiska och duktiga instruktörer att de kunde utbilda nya instruktörer åt oss.

Från high impact till low impact
Aerobicsalen hade ett reglat sportgolv och ovanpå det var ett tjockt polyurethangolv limmat för att dämpa den impact som uppstod vid hopp och fortplantade sig genom kroppens leder. Efter fyra försök lyckades jag övertala en av aerobicinstruktörerna att köra ett low impact pass våren 1989. Det blev omedelbar succé. Vi minskade antalet high impact pass och ökade antalet low impact pass. Jag drev på den här utvecklingen med hårt motstånd från vår första generation instruktörer. Vi slutade med high impact aerobic 1992 för att minska skaderisken. Våren 1992 hade vi ett aerobicschema med low impact i två olika svårighetsgrader, step up och circuit training. Satsningen på low impact visade sig vara en riktig strategi. Från början hette träningen i aerobiscalen Workout efter Jane Fonda´s Workout men 1992 bytte vi till Aerobic som var den korrekta termen på den träning vi erbjöd där. Jag skapade ett styrkepass i aerobicsalen som vi kallade Body Toning som vi började med hösten 1993. Vi svarvade tyngre vikter till HeavyHands hantlarna, gjorde utfallssteg, armhävningar och använde gummiband och använde steplådan som träningsbänk. Det fanns inga andra gruppträningsformer på den tiden. Det här var på den tiden när människor duschade på gymmet. Vi hade en bastu i varje omklädningsrum men det var så många som tränade aerobic att vi blev tvungna att riva dem för att kunna utöka från fyra till åtta duschar i varje omklädningsrum.

Headhuntad utbildare
Jag upptäckte att David hade monterat kammen fel i den Leg Extension maskin de levererade till oss så att belastningen blev för lätt i början av rörelsen och för tung i slutet. Vi beställde nya kedjor och flyttade kammen ett skruvhål bakåt så att belastningskurvan blev rätt. Viking Bergström på David Sweden som distribuerade David-redskap i Sverige sa att du är den enda gymägaren i hela världen som skulle kunna upptäcka det. 1992 blev jag headhuntad som utbildare för David i Sverige med orden: ”Jag vill att du tar hand om utbildningen av våra kunder för du kan mer om forskningen som ligger bakom maskinerna än någon annan i Sverige”. Jag åkte runt i Sverige mellan 1992 och 2000 och utbildade styrketräningsinstruktörer för David Sweden på de anläggningar som köpte David-redskap.

Hävarmsmaskinens era
En helt ny typ av styrketräningsmaskiner som hette Hammer Strength såg dagens ljus borta i USA. Jag insåg redan innan de kom till Sverige att hävarmsmaskiner är att föredra framför en konstruktion med viktmagasin och kam. På SM i Bodybuilding i Solnahallen i oktober 1994 provade jag dem för första gången och blev eld och lågor. Det var så här en styrketräningsmaskin skulle fungera och kännas. Jag hade förlorat mitt hjärta till David för länge sedan och försökte få dem att konstruera hävarmsmaskiner med rätt belastningskurva. Vårt gym hette David Träningscenter och för oss var det viktigt att erbjuda maskiner med en riktig belastningskurva. Det var ju så allting hade börjat. Vi ville inte kompromissa. Vi kunde inte stå för någonting annat än maskiner konstruerade på rätt sätt. En dag ett år senare ringde Paul Hoffman från David Sweden och berättade att David hade gjort det jag ville att de skulle göra och sa att jag kunde komma till Västerås och prova Davids hävarmsmaskiner. Jag satt i bilen innan Paul hade lagt på luren. En före detta anställd på David i Finland som heter Jari Rännälä som drev Gold´s Gym i Helsingfors hade tänkt likadant som mig och gjort slag i saken och konstruerat hävarmsmaskiner med rätt belastningskurva. Den 1 Juli 1996 bytte vi ut Future Line maskinerna och flera av basic redskapen mot 11 hävarmsmaskiner som hette David C-line. En del av våra medlemmar klappade om Future Line maskinerna som de älskade och tog farväl av dem när vi rullade ut dem. De var helt övertygade om att det inte kunde finnas några bättre maskiner och att vi nu hade bytt ned oss. De kom snart på bättre tankar.

Hävarmsmaskiner, ett stort steg framåt
En hävarmsmaskin har kraftigt överdimensionerade lager, saknar kraftöverföringssystem och viktmagasin. Viktskivor hängs istället direkt på hävarmen. Davids hävarmsmaskiner har lager som tål två tons belastning och de får belastas med maximalt 100 kilo. Friktionen är därför låg, belastningen lika tung i det excentriska momentet som i det koncentriska och känslan oöverträffad. En hävarmsmaskin har vridstyva hävarmar som gör dem stumma för att muskelaktiveringen ska bli maximal. En hävarmsmaskin är unilateral vilket betyder att hävarmarna är separerade så att höger och vänster sida belastas var för sig och lika mycket. Styrkeskillnader mellan höger och vänster sida utjämnas därför. I hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press, axelpress, latsdrag och rodd är hävarmens axel vinklad. Handtagen konvergerar i  hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press och axelpress så att rörelsen startas med händerna brett isär och avslutas med händerna tätt ihop. Handtagen divergerar i hävarmsmaskiner för latsdrag och rodd så att rörelsen startas med händerna tätt ihop och avslutas med händerna brett isär. Du kan därför utföra en längre rörelse och träna dina muskler genom hela deras rörelseomfång. Handen ligger på samma linje som armbågen under hela rörelsen i hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press, axelpress så att triceps inte behöver sträcka i armbågsleden. Handen ligger på samma linje som armbågen under hela rörelsen i hävarmsmaskiner för latsdrag och rodd så att biceps inte behöver böja i armbågsleden. Armmusklerna är därför inte en svag länk. Rörelsemönstret är tredimensionellt, rörelsen naturlig, belastningen i lederna minimal och armmusklerna behöver inte sträcka eller böja i armbågsleden. Hävarmsteknologi innebar ett stort steg framåt i konstruktionen av styrketräningsmaskiner. Det finns fortfarande inget bättre sätt att konstruera en styrketräningsmaskin. Mina studier av hävarmsmaskiner slutade med att jag skrev en bok om dem många år senare som jag aldrig har gett ut.

Vi byggde en cykelsal och började med cykelklasser
I januari 1998 rev vi solariet som låg mellan omklädningsrummen och byggde en spinningsal på 50 kvadratmeter. Vi inredde cykelsalen med 22 cyklar och en ledarcykel från Nordic Gym och började med cykelklasser. När vi fick cyklarna upptäckte jag att det inte gick att skjuta fram sadeln tillräckligt långt därför att sadelstolpsvinkeln var för flack. Jag vände därför sadelfästet bak och fram och upp och ned samt sköt fram sadeln så långt det gick på sadelrälsen. Då kunde de flesta sitta rätt. Vi tog fram en prototype på en längre sadeladaptor men tillverkade dem aldrig. Idag har Body Bike en sådan som tillbehör men det är bättre att konstruera cykeln med rätt sadelstolpsvinkel. När jag jobbade på Nordic Gym några år senare sponsrade vi Susanne Ljungskog som vann VM på landsväg två gånger. Hennes tränare Klas Johansson och jag lyckades få Nordic Gym att ändra sadelstolpsvinkeln från 69 grader till 74 som en racercykel har.

Cykelklasser, innovation och fiberoptik
Ovanför cykelinstruktören installerade vi en fläkt som drog ut 900 liter luft per sekund. På ytterväggen mittemot hade vi två öppningsbara luckor i golvnivå som cykelinstruktören kunde öppna med en knapp på väggen bakom sig som drog in 900 liter luft per sekund genom undertryck. På vintern fungerade det som en kostnadseffektiv aircondition. Det här var före iPad och Spotify. Min storebror Dennis tillverkade ett fäste för fjärrkontroller i rostfri plåt till styret på ledarcykeln. Jag limmade fast optiska fiberkablar på fjärrkontrollerna med superlim och ställde en Sony MiniDisc spelare och förstärkaren under ledarcykelns podie så att eleverna kunde se instruktören och instruktören kunde sköta musiken och ljudet från styret. Nordic Gym ville patentera och sälja min lösning men det gick naturligtvis inte. I slutet av februari invigde vi cykelsalen. Jag satte upp som mål att vi skulle bli bäst i Sverige på spinning.

Vi behövde en mycket bättre cykelutbildning
Den utbildning våra cykelinstruktörer fick genom Nordic Gym saknade en hel del. Jag gjorde därför som jag alltid hade gjort och lärde mig cykling från grunden och grunderna i musik och skapade en egen utbildning för våra cykelinstruktörer. Det resulterade i flera års utvecklingsarbete, en utbildningsdokumentation på 60 A4-sidor och världens bästa utbildning för cykelinstruktörer. Jag gjorde om spinningen radikalt. Jag höjde det lägsta varvtalet från 50 till 60 RPM och sänkte det högsta varvtalet från 144 till 110 RPM. Jag begränsade längden på stående cykling. Jag anpassade musiken efter cyklingen istället för tvärtom. Jag delade upp cyklingen i verser och refränger istället för i ”åttor” för att cyklingen skulle få ett flyt som liknade landsvägscykling. Jag gjorde spinningen så lik landsvägscykling som det gick. Nu blev det möjligt att anpassa intensiteten med belastningsratten så att alla kunde vara med och cykla och trampa i takt utan att det blev för jobbigt. Jag hade tagit del av rapporter som sa att 90 procent av alla kvinnor hade blod i urinen dagen efter ett spinningpass. Jag uteslöt jumps för att våra kvinnliga medlemmar skulle kunna vare med på våra cykelklasser utan att göra illa sitt underliv. När upphovsmannen till Spinning, Johnny G lämnade original spinningen gjorde de samma förändringar som jag hade gjort fem år tidigare. Den utveckling jag hade gjort av spinningen slutade med att jag blev headhuntad som utbildare för Nordic Gym. Jag åkte runt i Sverige och utbildade cykelinstruktörer för dem mellan 2001 och 2005. Jag höll utbildningen för cykelinstruktörerna på Malkars Träningscenter i Kalmar så sent som 2016. Det finns fortfarande ingen bättre utbildning. Det var aldrig meningen att jag skulle bli cykelinstruktör. Jag blev det helt oplanerat, minst sagt. Om inte flera av våra cykelinstruktörer hade blivit sjuka precis när vi började med cykelklasser hade jag aldrig blivit instruktör. Jag vägrade att ställa in något cykelpass när vi hade satsat så mycket på cyklingen. Jag skickade ned Ingela till musikaffären och sedan satte jag mig på ledarcykeln. När instruktörerna blev friska klev jag av ledarcykeln. Då kom medlemmarna och undrade när jag skulle cykla med dem igen till min stora förvåning. En kund gav oss Dagens ros i lokaltidningen och tackade för sättet som våra instruktörer tog hand om våra medlemmar i cykelsalen och för min musik. Våren 1999 hade vi 5 pass om dagen i cykelsalen, ett lunchpass och fyra kvällspass. Vi hade 28 cykelpass i veckan och det var ofta över 100 stycken som cyklade på en dag! År 2000 skrev någon på tidningen Fitness sida att David Träningscenter har Sveriges bästa spinning. Vi hade nått vårt mål.

Är ni med i en kedja?
Vi hade en röd Volvo 740 med personliga registreringsskyltar som det stod DAVID på och en solgardin i bakrutan med vår logotype på. En gång när vi hade semester och precis hade parkerat på Stortorget i örlogsstaden Karlskrona kom en kille fram till oss.

-Är det ni som har gymmet i Karlskoga?

-Ja, hur känner du till det, undrade jag.

-Jag åker ofta förbi där och ser den stora skylten på husväggen mot Degerforsvägen, svarade han.

Vi fick ofta frågan om vi var med i en kedja för att folk tyckte att vår branding med logotype, annonser, foldrar, scheman och visitkort var så proffsig. Varje termin tryckte vi en fin folder med träningsråd och schema. På bilden ovan modellar Ingela för en annons. Vi tog  även fram mycket information om redskapen som vi ramade in och satte upp på väggarna i gymmet. Vi hade till och med en egen medlemstidning som hette David News men vi gjorde faktiskt allt själva. Det här var före internet. David Sweden som hade agenturen för David-redskap i Sverige tyckte att vår nyhetstidning var så bra att de ville att jag skulle producera en tidning som alla David anläggningar i Sverige kunde ge ut till sina medlemmar men jag hade inte tid med det. Jag blev ofta kallad David under de år vi drev David Träningscenter. Jag heter inte David, sa jag. Då undrade de vem som var David, då pekade jag på statyn i cafét.

Vilket är Stockholms bästa gym?
Vi fick ofta frågan av våra medlemmar vilket gym som var bäst i Stockholm när de skulle resa dit och jag svarade alltid Nautilus på Tulegatan eller Sports Club på Odenplan som var de finaste anläggningarna i huvudstaden på den tiden. Medlemmarna kom alltid tillbaka och undrade om jag hade skojat med dem. Varför undrar du det, frågade jag då och fick till svar att de gymmen inte var lika bra som vårt. Jag sa alltid att du frågade inte vilket gym som var lika bra som vårt, du frågade vilket gym som var bäst i Stockholm. Våra kunder tog naturligtvis för givet att de bästa gymmen i Stockholm var lika bra eller bättre än vårt. Under åren fick vi ofta höra vi skulle ha startat David Träningscenter i Stockholm eller Göteborg istället. Våra nöjdaste medlemmar var de som hade tränat på prestigefulla och berömda gym.

Ett gym i ständig förändring
Vi höll alltid högsta möjliga servicegrad, vi hade grymma instruktörer, vi hade de bästa redskap som gick att köpa för pengar, redskapen var alltid nyservade, redskapens klädsel var alltid hel och gymmet kliniskt rent men vi nöjde oss inte med det. Vi fortbildade och uppdaterade ständigt våra instruktörer. Vi bad David att ändra konstruktioner på redskap, bytte redskap när David kom med nya bättre redskap, modifierade David redskap och tillverkade egna redskap som David inte hade i sitt sortiment. Vi tillverkade ett eget chinsräck som vi monterade i en takbalk. Vi monterade ryggstöd på enkelhissarna för triceps pushdown. Det kan du se på en bild längre upp i den här artikeln. Idag finns det redskapsföretag som tillverkar enkelhissar med ryggstöd. Min storebror Dennis svarvade nya viktpinnar i massivt stål till viktmagasinen för att de gick sönder ibland när medlemmar hängde tunga viktskivor på dem. Vi byggde om våra två benpress maskiner genom att montera nållager i varje ände på två rör som vi trädde över hårdförkromade kolvstänger för att friktionen skulle bli minimal. Benpressarna blev världshistoriens dyraste benpress maskiner. Idag är alla seriösa benpress maskiner konstruerade på det sättet. Jag ritade egna viktställ i samma design som Davids hävarmsmaskiner som var tillräckligt höga för att man inte skulle behöva böja sig ner för att hänga upp de tyngsta viktskivorna. Jag hade aldrig förstått varför vikthållarna ska sitta så långt ned på ett viktställ. Vi var esteter, perfektionister och innovatörer. Vi ville att gymmet skulle vara snyggt. Det var otänkbart för oss att köpa ett redskap i en annan design, av ett annat märke eller i en annan färg. Vi tillverkade två exemplar av ett eget redskap för träning av bukmusklerna med en sits, en ställbar rundad ryggdyna och ett säkerhetsbälte. Vi använde samma profiler, vinklar och konstruktion samt pulverlack som David hade på sina Basic Line redskap för att de skulle passa in bland David-redskapen. Vi satte till och med ett klistermärke på dem som det stod David 90 på. Det var ingen som trodde att vi hade tillverkat dem själva. Så här höll vi på hela tiden. Vi var aldrig nöjda. Vi jobbade ständigt med förbättringar av både mjukvara och hårdvara. David Träningscenter var ett gym i ständig förändring. Idag förstår jag att vi rubbade människors trygghet med vårt sätt.

Vi skapade egna utbildningar
När de instruktörsutbildningar som fanns inte var tillräckligt bra skapade vi egna. Det fanns inga utbildningar som dög åt oss. De var på för låg nivå. De var inte anpassade efter vår verksamhet och våra redskap och de lärde inte ut den träning vi ville erbjuda och kunde stå för. Vi behövde specialutbildningar för att kunna ge våra instruktörer den spetskompetens vi ville att de skulle ha. Våra instruktörer hade fler restriktioner än några andra instruktörer i det här landet. Det var massor av saker de inte fick göra för att träningen skulle vara säker. Det satte deras kreativa förmåga på stora prov. Kunskap är inte att veta, kunskap är att förstå. Jag ville att våra instruktörer skulle förstå. Jag utbildade själv våra styrketräningsinstruktörer och cykelinstruktörer och jag utbildade våra aerobicinstruktörer i anatomi, träningsfysiologi och styrketräning. Vi flög in en utbildare som hette Larue Briggs-Weller som var pionjär inom low impact från Petaluma utanför San Francisco flera gånger. Vi letade upp och anlitade de bästa utbildarna i Sverige. Tina Hedrén som drev aerobic studion Aerobique på Kungsholmen i Stockholm som var den första anläggningen i Sverige som gick över helt och hållet till low impact bodde hos oss och utbildade våra aerobicinstruktörer under fem helger. På bilden ovan drillar Tina våra instruktörer i vår aerobicsal under en utbildning. Vi anlitade ytterligare tre av Sveriges bästa utbildare inom aerobic som kom till oss och utbildade våra instruktörer på plats. Det här var på den tiden när instruktörer satte ihop musik och skapade sina klasser själva. Förkoreograferade pass existerade inte. Instruktörer var därför tvungna att kunna så mycket mer. Vi tog med våra aerobicinstruktörer till de bästa träningsanläggningarna i Stockholm så att de fick träna med Sveriges bästa instruktörer för att de skulle få inspiration och självförtroende.

Vi var fitnessbranschens Steve Jobs
Jag drev på utvecklingen hänsynslöst och i ett vansinnigt tempo. Jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag ville att vi skulle vara bäst. För mig var det främmande att ha något annat mål. Vår ambition var inte att vara bäst i Karlskoga, det var att vara bäst i Sverige. Många av våra medlemmar förstod vad vi gjorde, varför vi gjorde det och älskade det men vi gjorde inte som alla andra gym. Vi tyckte att endast det bästa var gott nog åt våra medlemmar. Vi ville inte ge våra medlemmar det de ville ha, vi ville ge dem det som var bäst för dem. Vi ville inte ge våra medlemmar de redskap de ville ha, vi ville ge dem redskap som belastade deras leder och muskler på rätt sätt. Vi ville inte ge våra medlemmar den träning de ville ha, vi ville ge dem den träning som var skonsammast och effektivast. Vi ville inte sälja vilken träning som helst, vi ville erbjuda en säker träning som vi kunde stå för. Vi ville inte ge våra medlemmar det de ville ha, vi ville ge dem det de inte visste att de ville ha. Vi var inte gymbranschens Bert Karlsson, vi var fitnessbranschens Steve Jobs och vi var jättejobbiga för en del människor. Varumärket David Träningscenter stod för säker och effektiv träning och det prutade vi aldrig en enda millimeter på. Vi var väldigt tydliga med vilken träning vi stod för i vår marknadsföring men trots det var det många som inte ville acceptera att vi drev vårt gym på vårt sätt. Idag konstaterar jag att vi var för långt före vår tid. Jag har fått höra i hela mitt liv att jag alltid har varit så långt före min tid. Det är svårt att vara före sin tid. Det är aldrig lätt att vara först med någonting. Jag tror att många som hade svårt att förstå oss då förstår oss idag. Många av de saker vi gjorde för 20-30 år sedan har andra gym börjat göra på senare år.

Vi var pionjärer
Vi var pionjärer på många saker under de där åren. Vi var bland de första gymmen som hade motionärer som huvudsaklig målgrupp. Redskapsföretaget David antog en medicinsk inriktning i början av 90-talet. De hade ett koncept för ryggrehabilitering som de kallade David Back Clinic. Det var många fysioterapeuter som hade David maskiner och David Back Clinic. Vi hade samma maskiner som ingick i Back Clinic. På den tiden var Loka Brunn ett av landets mest ansedda rehabiliteringscenter. De rekommenderade sina patienter som bodde i Karlskoga och Degerfors att fortsätta sin träning hos oss på David Träningscenter därför att de tyckte att vi hade bäst redskap och högst kompetens. Vi hade Morning Club för företagare med träning i Aerobicsalen och frukostbuffé. Vi hade lunchpass i cykelsalen med färsk pasta till lunch. Vi gjorde ett eget datorprogram för att hantera medlemskort och inpassering som vi installerade hösten 1992. Jag ritade hur jag ville att programmet skulle fungera på några A4 papper och min storebror Dennis ägnade ett halvår på heltid åt att programmera det. Vi sålde två datorprogram till gym i Örebro och Kristianstad. Programmet används än idag vad vi förstår.

I maj 1991 inredde vi en cardioavdelning med sex stycken Lifecycle och sex stycken Lifestep maskiner från Life Fitness. Jag tog initiativet till en anti-dopningskampanj i samarbete med Polisen, Karlskoga Kommun och mina konkurrenter. Jag skrev en dopningsklausul med råd från Mats Garle på dopningslabbet i Huddinge som alla medlemmar på de gym som var med i anti-dopningssamarbetet fick skriva under från och med 1 september 1993. Vi blev medlemsklubb 1996. På den tiden var några få Fitness Center i Sverige klubbar.

Vi ville för mycket
När det gäller träning är jag extrem, radikal och revolutionär. Om det kommer ny vetenskaplig evidens, finns bättre redskap eller effektivare träning så förstår jag inte varför vi ska vänta med att använda det. Jag var perfektionist ut i fingerspetsarna men samtidigt minimalist och det genomsyrade allt vi gjorde och ibland blev det en explosiv kombination. Perfektion är inte när man inte kan lägga till någonting mer utan när man inte kan ta bort någonting mer. Jag tog bort allt som var skadligt, ineffektivt och onaturligt och onödigt. En del av våra medlemmar protesterade när vi skulle göra förändringar men när de var genomförda fick vi alltid höra att det var det bästa vi hade gjort. Kanske är det så på en bruksort? Kanske är förändringar alltid skrämmande? Man kan förändra utan att förbättra men man kan inte förbättra utan att förändra. En del av våra medlemmar lärde sig snabbt att vi aldrig gjorde några försämringar utan alltid gjorde förbättringar och de såg därför fram emot våra förändringar och tyckte att det var spännande. Med perspektiv på det vi gjorde då konstaterar jag idag att vi ville för mycket, mer än vad människor var redo för på den tiden.

Vi valde det svåra sättet
Jag har förstått i efterhand att många uppfattade mig som någon som inte lyssnade. Det gjorde jag men jag tillät inte andra att bestämma vad vi skulle ha för redskap och erbjuda för träning för den kompetensen hade inte de, det hade jag. Jag kunde anatomi, biomekanik och muskelfysiologi. Jag var styrketräningsnördarnas styrketräningsnörd och en av världens främsta experter på styrketräningsmaskiner. Jag hade full koll på vilka redskap som var bäst, vilken träning som var effektivast och det senaste i branschen men det visste ju inte de. Det är ovanligt att gymägare kan något om styrketräningsmaskiner och styrketräning. Ett problem var att man inte får berätta att man kan något i det här landet, speciellt inte på en bruksort. Ett annat problem var att alla tror att de kan det här med träning. Jag har under mina 38 år i den här branschen aldrig träffat någon som kan något om styrketräning. Det var nog många som ville ha ett David Träningscenter utan Jerry Brännmyr men utan mig hade det inte funnits något David Träningscenter. Vi var något så ovanligt som två gymägare som kunde det som var vår profession. För oss var det självklart att den som driver ett träningscenter ska ha så oändligt mycket högre kompetens än medlemmarna som tränar där. Jag sa ofta till våra instruktörer att om våra medlemmar kan det här med träning bättre än oss så kan vi gå hem. Det är inte medlemmarna som ska lära oss att träna, det är vi som ska lära dem att träna annars behövs inte vi. Det hände att jag sa till någon av våra medlemmar att om du kan det här bättre än oss så får du lära oss. Vi tummade aldrig på vår princip för att tjäna pengar. Vi sålde aldrig ut oss. Det är jag jävligt stolt över. Jag är fortfarande likadan, jag måste kunna stå för det jag gör. Det finns två sätt att driva gym. Det ena är att ge folk det de vill ha. Det andra är att ge folk det som är bäst för dem. Det ena är enkelt och det andra är svårt, väldigt svårt. Det råder ingen som helst tvekan om att vi valde det svåra sättet.

Kundservice var viktigt för oss
Vi tyckte att kundservice var viktigt. Vi hade världens bästa kundmottagare. Hon brinner för kundvård. Hon heter Ingela Jansson och hon är min flickvän och hon höll ställningarna i vår reception i 12 år. Ingela ansvarade för receptionen, caféet, butiken och bokföringen. Jag ritade anläggningen så att Ingela skulle kunna sköta den själv. När hon stod i receptionen hade hon butiken framför sig, caféet till vänster och kontoret till höger om sig. Vi hade uppsikt över receptionen från kontoret. Instruktörerna fick beröm men Ingela, hon höjdes till skyarna och hyllades och det med all rätt. Hon var fantastisk. Jag är så otroligt stolt över henne. Jag fick sällan beröm. Det jag minns tydligast från de här åren är hur mycket vi lyckades förarga en del människor som minsann visste vilken träning vi borde erbjuda, till vilket pris och att vi alls inte borde vara medlemsklubb. Jag fick skäll för att vi inte gjorde som alla andra gym, för att vi inte hade redskap som var felkonstruerade och felbelastade leder och muskler, för att vi tog bort redskap, för att vi tog bort hoppen i aerobicsalen, för att instruktörer slutade, för att vi hade nya instruktörer, för att vi inte hade rea på träningskort, för att vi blev en medlemsklubb, för att medlemsavgiften var för hög och för många andra saker också. Utan Ingelas fantastiska bemötande av varje kund i receptionen hade vi aldrig lyckats. Vilken klippa! Hon fick ofta försvara mig. Vi gjorde regelbundet kundundersökningar för att ta reda på vad våra medlemmar tyckte om hur vi skötte oss och hur de upplevde vår träningsanläggning. Vi hade inte kunnat få bättre betyg på en enda punkt. Än idag träffar vi eller får höra talas om gamla medlemmar ibland som säger att de alltid blev så trevligt bemötta när de kom till oss för att träna och att det alltid var sådan ordning, helt och rent på vårt gym.

Framgångsrika idrottare tränade hos oss
Hösten 1989 kom världens genom tiderna bästa bodybuilder till David Träningscenter och höll ett seminarium och en poseringsuppvisning. Han heter Bob Paris och blev världmästare i tungviktsklassen 1983 och hade flera topp tio placeringar på Mr Olympia. Jag har skrivit en artikel om Bob som tyngre publicerade 6 augusti 2016. Kanotisterna Agneta Andersson, Maria Haglund och Anna Karlsson i Bofors Kanotklubb och landslaget som tog flera EM-, VM- och OS-medaljer tränade hos oss. Seglaren Fredrik Lööf från Kristinehamn som tog sex EM-medaljer, två VM-guld, två OS-brons, och till slut äntligen även OS-guld tränade hos oss. Golfstjärnan Jarmo Sandelin förlade flera träningsläger hos oss.

Instruktörerna var vår stolthet
En träningsanläggning är ingen träningsanläggning utan sina instruktörer. Vi ställde grymma krav på våra instruktörer. Vi hade aldrig kunnat uppnå våra mål utan våra instruktörers hårda arbete. Vi ville att alla våra instruktörer skulle lära ut samma saker. Låter det överambitiöst? Det var det säkert men för oss var det en självklar förutsättning för att vi skulle få våra medlemmars förtroende. Våra instruktörer var vår stolthet. Jag är inte säker på att de förstod det då. Vi satte upp fina svartvita porträttfotografier i en svart ram på alla instruktörer på en vägg. Det kom ofta instruktörer från konkurrerande gym och gym på andra orter och tränade hos oss för att vi hade så duktiga instruktörer. Jag satte de populäraste instruktörerna på de mindre attraktiva tiderna. Vi förde statistik över alla pass för att kunna lägga schema så att vi fyllde alla pass. Våren 1992 hade vi 484 besök i veckan i snitt under en tioveckors period från januari till mars i vår aerobicsal! Vi hade 22 pass i veckan och alla pass var low impact, step up eller circuit training. Det innebär att vi i snitt hade 3 lediga platser på varje pass. Jag har fortfarande den statistiken i mitt huvud. Jag glömmer det aldrig! Den var beviset på att vi tänkte rätt, gjorde rätt och att vi hade lyckats. Nu kunde alla vara med och träna aerobic och det såg vi i vår statistik. När vi sålde anläggningen var det någon som frågade våra instruktörer om det inte skulle bli skönt att äntligen slippa alla våra krav och all fortbildning. Det finns ingenting som gör oss mer stolta än deras svar.

”Nej, för vi tycker att det är roligt att vi får lära oss mer och utvecklas hela tiden, det vill vi fortsätta att göra för annars är det inget kul. Vi är stolta över att vi är så här duktiga. Vi vet att vi tillhör de bästa instruktörerna i Sverige och det vill vi fortsätta att göra.”

-David Träningscenters instruktörsteam i juli 2000.

Flera av dem är fortfarande instruktörer. Några av dem tillhör världseliten. Ett par av dem driver eget i träningsbranschen med stor framgång. Tack till er! Ni vet vilka ni är. All kärlek till er! Puss och kram från oss! Vi är evigt tacksamma för allt jobb ni lade ner för att förverkliga våra visioner, hjälpa oss att nå våra mål och för att ni medverkade till att göra David Träningscenter till Sveriges bästa gym. Vi är så jävla stolta över er! Det kommer vi alltid att vara.

Vi lade ribban för högt
Vi drev David med stor glädje men vi höll på att jobba ihjäl oss. Det här var långt före den hälsovåg och träningsboom som råder idag. Det var en annan tidsålder i träningsbranschen. De flesta tränade i bästa fall tre månader om året. Det var bara de största entusiasterna som tränade på sommaren. De flesta tränade inte för hälsans skull utan för utseendets skull. Vi fick inte ta betalt för träningen. Vi var aldrig lediga. Vi bodde praktiskt taget i träningscentret. Vi var bara hemma och sov på nätterna. Vi levde inte. Vi hade för stora ambitioner. Vi ville driva det perfekta träningscentret och var inte beredda att kompromissa om en enda liten detalj. Ibland funderade vi på om vi drev ett städföretag och ett utbildningsföretag eller ett träningscenter. De första åren arbetade jag 100 timmar i veckan. Vår arbetsvecka bestod av mellan 75 och 90 arbetstimmar. Vi hade öppet 69 timmar i veckan. Våren 2000 orkade vi inte längre. Det var ingen som orkade ta över stafettpinnen efter oss. Vi hade lagt ribban för högt. Det var ingen som ville eller kunde driva träningscentret på det sätt som vi hade gjort. Vi hade en hög kompetens och var beredda att jobba hur mycket som helst. Det var inte ekonomiskt försvarbart att driva träningscentret så som vi gjorde.

Slutet på en epok
Var sak har sin tid. Vi sålde gymmet den 1 juli 2000. Då hade 10000 människor någon gång haft ett träningskort eller medlemsskap på vårt träningscenter. Epoken David Träningscenter var slut. Idag är det på dagen 30 år sedan vi öppnade David Träningscenter och det är 18 år sedan vi sålde det. Vad tiden går fort. Jag tänker sällan på den här tiden nuförtiden men idag fick jag anledning att göra det. Vilken nostalgitripp det här blev. Vi är fortfarande lika stolta över det vi gjorde under de där 12 åren och det kommer vi att vara så länge vi lever.

Det är dumt att åka till Öland

Bildresultat för öland

Nu ska jag berätta om Öland. Semestern har börjat. Sommarölänningarna och turisterna har anlänt hit. Många av dem började sin semester med att fira midsommar här på ön. Öland är sommar- och semesterparadiset men det är lika härligt här i april och september så varför ska man bara bo på Öland fem veckor varje år? Hundratusentals sommarölänningar och miljoner turister bor här en kortare eller längre tid varje sommar. Varför ska man ha ett fritidshus på Öland när man kan bo i ett hus på Öland? Jag tillhör en liten lycklig skara på 24600 människor som bor här hela tiden. På vår gata finns 13 hus men vi är endast fyra som bor här permanent. I skrivande stund flyttar ett par in som också ska bo här permanent. Öland är Drottning Victorias val. Det var här hon byggde sin sommarvilla Solliden. Det är också kungafamiljens val. Det är här de helst vistas under sommaren och på sin semester. Det är här kronprinsessan firar sin födelsedag den 14 juli varje år. När någon frågar mig om jag trivs på Öland svarar jag alltid att duger det åt kungen så duger det åt mig. Jag både bor och semestrar kungligt och det tycker jag är rättvist. Jag skulle inte kunna trivas bättre. Jag älskar Öland!

Nordens Provence
En del kallar Öland nordens Provence. Det kanske är för att det finns så många lantbrukare, ekologiska gårdar, matentreprenörer, restauranger och caféer här som förädlar goda öländska smaker och serverar fantastisk mat och fika gjord på ekologiska råvaror. Eller är det vallmofälten och kalkstenen? Apropå öländska smaker så köpte min flickvän de första öländska jordgubbarna torsdagen den 3 juni. Förra året hade vi öländska jordgubbar hela sommaren här på ön. På Öland finns det ekologiska jordgubbar! Bara en sådan sak.

Det bästa med Öland
Vad är det bästa med Öland? Vädret, solen, den klara luften som är så lätt att andas, den svalkande havsbrisen, det speciella ljuset, de vackra färgerna, våren med all sin blomsterprakt, den långa underbara sommaren, de vita sandstränderna, det klara vattnet, de långgrunda badstränderna, den goda maten, de goda jordgubbarna, den grymma glassen, det goda fikat, de mysiga hamnarna, den goda fisken, de duktiga matentreprenörerna, konserterna i slottsruinen, de vackra solnedgångarna, de magiska somarkvällarna, de vackra blommorna, det annorlunda landskapet med alvarsmark, Mittlandsskogen som är Europas största sammanhängande lövskogsområde, fågelkören som alltid sjunger och den vackra hösten. Öland har många sidor, åtminstone två, den västra sidan och den östra sidan. Alla som älskar Öland har nog sin egen syn på vilka sidor av Öland som är bäst.

Mitt Öland
Vad är Öland för mig? Det är lugn, tystnad, valfrihet, sommar, bad, musik och fika av hög kvalité. Det är väderkvarnar, pittoresk landsbygd och ett eldorado av landsvägar för landsvägscyklister. Öland är ett annat land. Det är den karga alvarsmarken och södra Ölands odlingslandskap i den bördiga Mörbylånga dalen som är upptagna på UNESCOs världsarvslista. Det är mängder med mysiga caféer som är med i White Guide. Jag kan bada på en av Sveriges finaste stränder i Böda tillsammans med många turister eller på lika fina stränder längre söderut på den östra sidan med betydligt mindre turister. Jag kan välja ett lite mer svalkande bad på den östra sidan eller ett lite varmare bad i Kalmarsund på den västra sidan. Jag kan välja att bada bland alla andra på en populär badplats eller bada alldeles själv i en liten vik. Jag kan sitta i lugnet på uteplatsen vid mitt hus mitt i ett gammalt sommarstugeområde som är både permanent bostad, fritidshus och sommarhus och skriva den här artikeln eller gå 700 meter ner till campingen och se glada människor fira semester. Jag kan åka till min favoritbadplats en mil ifrån mitt hus och ligga på stranden hela dagen eller gå 900 meter ner till havet och bara ta ett dopp. Jag kan fira min semester tillsammans med min flickvän utan att träffa en enda annan människa eller åka till pulserande ölandsmetropoler som Färjestadens hamn, Borgholm eller Böda Sand och träffa massor av människor från hela Sverige och hela världen.

Min flickväns Öland
Vad är Öland för min flickvän? Det är historia, kultur och konst. Det är ett eldorado för historieintresserade med fornlämningar, slottsruiner, fornborgar, kyrkoruiner, fornbyar, ruiner, skeppssättningar och skatter från samhällen mycket långt tillbaka i tiden. Det är ljudet av historiens vingslag. Det är utflykter till ett oändligt antal sevärdheter. Hon har 13600 fornlämningar på Öland att botanisera ibland. Vi ska inte ens tala om antalet olika och sällsynta blommor. Det är stenålder, bronsålder, järnålder, vikingatid och medeltid. Det är närheten till havet. Det är utsikten över sundet. Det är syrénbuskar, rapsfält, vallmo och blåeld. Det är djurlivet. Det är fåglarna, sädesärleparet på vår tomt, svalorna, rådjuren, hararna, kaninerna och igelkotten i vår trädgård. Det är flyttfåglarna som flyger över vårt hustak. Det är konst, hantverk och Paradisverkstaden. Det är Ölands Örtagård, Stenladan och ekologiska gårdsbutiker som säljer fina råvaror. Det är kaffet på ÖlandsChoklad.

Kustvägen och Nunnedalen
Om jag ska ge tips till dig som tänker besöka Öland? Åk eller cykla kustvägen från Äleklinta till Byrum på Ölands västra sida som är en mycket gammal väg som slingrar sig fram uppe på Landborgskrönet med en storslagen utsikt över Kalmarsund. Vägen finns med på kartor från 1600-talet men man tror att den är mycket äldre än så. Här ser du alvarsmark, hamnar, sjöbodar, stenbrott, fornlämningar, gravfält, Knisa mosse, en gammal skurkvarn i Jordhamn och raukar i Byrum. Ta en hel dag på dig. Stanna efter vägen, många gånger. Ät lunch i Djupvik eller Sandvik, stanna och titta på raukar i Byrum och bada vid den långa sandstranden norr om Byrum. Ta sedan omvägen över Skäftekärr och tillbaka västerut mot kusten vid Hagskog. Fortsätt på vägen norrut mot Byxelkrok och ät middag i hamnen i Byxelkrok. Besök Nunnedalen som är en urgammal vandringsled i en lövskogsremsa mellan den västra Landborgskanten och odlingslandskapet i Mörbylångadalen som har använts som gångväg mellan kyrkan i Vickleby och kyrkan i Resmo under många århundraden. Vackrast är det på våren när marken färgas av vitsippor, blåsippor och gulsippor. Nyligen kom foldern 101 Öländska pärlor ut. Du kan börja med dem men det finns så mycket mer än så att uppleva och göra på Öland.

Ölandssmaker
Ät riktigt god fisk på fiskrestaurangen i Kårehamn. Ät matiga galetter och söta crepé till efterrätt på Norrings Créperie på en innergård som är en liten bit av Provence i Borgholm. Fika på Strandnära vid Stora Frö där allt fika är ekologiskt. Ät världens godaste italienska gelato på ÖlandsChoklad i Färjestadens hamn. Ät varma nybakade kardemumma bullar på Mormors i hamnen i Stora Rör. Ät premium choklad med ölandssmaker på ÖlandsChoklad. Åk till Havtornsgården i Triberga och ät havtorns mousse tårta. Njut av livet. Gör det du har lust till. Du är på världens mest fantastiska ö och här blir det aldrig stressigt och aldrig långtråkigt. Njut av Öland, det gör vi, varje dag, året runt. Vi njuter av årstidernas växlingar men det är ingenting som slår Öländsk sommar. Jag sitter på uteplatsen utanför mitt hus och skriver detta och det är ännu en helt magisk sommarmorgon här på Öland.

Solens och vindarnas ö
Sommaren är kort de mesta regnar bort men inte på Öland för här är det torrt. Öland har Sveriges bästa väder. Öland ligger i topp när det gäller antalet soltimmar varje år. Ölands södra udde har vunnit SVT´s solligan fyra gånger och Ölands norra udde har vunnit fem gånger. Ölands södra udde är inte längre med i Solligan. Mätningarna på den södra udden återupptogs 2016 och visar att Ölands södra udde hade 578 soltimmar under de sju veckor efter midsommar som Solligan pågår 2016 då Visby vann med 536 timmar och Ölands norra udde var tvåa med 530. Den södra udden hade alltså 42 soltimmar mer än Solligans vinnare. Ölands södra udde hade 482 soltimmar 2017. Ölands norra udde hade 485 soltimmar och Hoburg på Gotland som vann Solligan 2017 hade 490. Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet. Öland är solens, vindens och badets ö.

Ett imponerande utbud
Ölandsbron är magisk. När du åker över den rinner all stress av dig. Öland är 137 kilometer lång och på det bredaste stället är ön 16 kilometer. Öland är inte bara Böda som har blivit utsedd till Sveriges bästa strand. Du hittar 55 badplatser av olika storlek och karaktär för alla smaker från nord till syd längs både den västra och östra kusten. Öland imponerar på mig med klimat, landskap, historia, kulturskatter, vandringsleder, cykelleder och badplatser. Men det som imponerar mest på mig är entreprenörsandan och lagarbetet vid event som Öland spirar i maj, kronprinsessans födelsedag i juli och Skördefesten i september. Alla ölänningar hjälps åt att göra eventen till en sprakande fest. Det är ett rörande samarbete där alla är införstådda med att Öland tjänar på det. Öland lever på lantbruk och turism. I september varje år kombinerar ölänningarna det på ett elegant sätt när de anordnar Skördefesten som bara växer för varje år. Då besöker fler människor Öland än i juli månad. Vi lever på Öland för det går inte att vara här för länge. Det är dumt att åka till Öland när man kan bo här året om.

Skidminnen och skidhistoria

Jag är skidåkare från början. Min pappa lärde mig att åka skidor bakom Parkskolan i Degerfors. Han var en riktig friluftsmänniska. Det var ingen fotbollsplan där då utan en skidbacke. Jag minns inte hur gammal jag var när jag började tävla på skidor. Det var kanske när jag var 10 år. Jag fick ett par fina ljusröda Edsbyn skidor i trä i julklapp. Träskidorna preparerades med tjära. Det var så långt ifrån dagens högteknologi med stenslipade belag och pulvervallor som man kan komma. Jag ärvde kromade stavar i helgjutet stål som vägde flera kilo styck. De använde jag i många skidtävlingar. Någon av skidledarna i Strömtorps IK som var klubben som jag tävlade för brukade hjälpa mig att valla skidorna innan tävlingarna vid Parkskolan. En gång precis innan starten i en tävling stack en skidledare till mig ett par moderna lätta stavar. Då kom jag i mål en sekund efter vinnaren istället för en minut efter som jag brukade. Då bad jag min pappa om att få nya stavar. Jag åkte skolmästerskap, kretsmästerskap, klubbmästerskap och distriktsmästerskap. När plastskidorna kom fick jag ett par gula Swallow med blå logo. Swallow var ett litet japanskt märke som inte finns kvar längre. På den tiden var vallning ett förhållandevis simpelt hantverk. Det fanns två glidparaffiner att välja på, en blå och en röd. Idag är vallning en hel vetenskap.

Plastskidor och VM i Falun 1974
På VM i Falun 1974 slog plastskidan igenom. Tillverkare av alpina skidor överförde sitt know how om syntetmaterial till längdskidsporten. Österrikiska Kneissl tog fram en ny längdskida i plast till VM i Falun. Norrmannen Magne Myrmo blev historisk som den sista världsmästaren på träskidor på 15 kilometersloppet. Thomas Magnusson hade hört talas om de nya plastskidorna och sökte upp österrikarna på Grand Hotell. De hade tre par skidor kvar. De andra två fick Sven-Åke Lundbäck och Hans-Erik Larsson. Plastskidans era började dock med chock och förtvivlan för svensk del. Redan efter 75 meter i stafetten lossnade bindningen ifrån den ena skidan för startmannen Hans-Erik Larsson. Hans bindningar var monterade med vanliga träskruvar och det visade sig efteråt att de fäster dåligt i plast. Sverige blev diskvalificerade när även den andra skidans bindning lossnade och den skidan också var tvungen att bytas. Enligt reglerna fick man bara byta en skida. Landssorg utlystes.

Världsmästare på 30 kilometer
Thomas Magnuson bestämde sig en halvtimme före start för att åka på de nya plastskidorna i stället för på de träskidor från finska Järvinen som han hade kontrakt på. Han blev historisk när han blev den första världsmästaren på plastskidor i 30 kilometersloppet på VM i Falun 1974. Bindningarna lossnade inte från Thomas skidor för det var en serviceman från Kneissl som monterade dem på hans skidor med rätt skruvar. Thomas tog senare även brons på 50 kilometer men då åkte han på sina gamla hederliga träskidor från Järvinen.

Magnusonrycket
Mitt starkaste skidminne från barndomen är stafetten på VM i Lahtis 1978. Sverige hade inte tagit ett mästerskapsguld i stafett sedan OS i Innsbruck 1964. Dagen före stafetten berättade Lars-Göran Åslund att Thomas hade den rätta blicken och att Thomas Magnuson hade sagt till honom att han tänkte knäcka Juha Mieto i den sista backen på den sista sträckan. Lars-Göran upplyste Thomas om att Juha inte skulle åka den sista  sträckan. Thomas hade svarat att ”det spelar ingen roll vem som åker”. Sven-Åke Lundbäck ryckte sönder Sovjets Jevgenij Beljajev som var storfavorit de tre första kilometrarna på den första sträckan. På den andra sträckan släppte Christer Johansson förbi sig den väldige Juha Mieto men växlade som tvåa tre sekunder efter. Tommy Limby som ersatte Thomas Wassberg som var skadad gjorde sitt livs lopp och vann tredje sträckan. Sverige och Finland växlade samtidigt 28 sekunder före Norge efter att Ivar Formo vurpat i en utförslöpa. Tommy dunkade min stora idol Thomas Magnuson i ryggen och skickade ut honom på den sista sträckan nästan på dagen för 40 år sedan. Han går ut tillsammans med finländaren Matti Pitkänen. Thomas blir legendarisk när han springer ifrån finnen i Tranbärskärrsbacken 1300 meter före mål. Han får direkt en lucka på tio meter. Någon har räknat ut att han på 15 meters åkning gick ifrån med 7 sekunder och det måste väl i så fall vara världsrekord? Thomas för Sverige till en efterlängtad vinst i VM stafetten. Den branta uppförsbacken inför upploppet fick byta namn och kallas fortfarande Magnusonbacken. Se det berömda rycket på filmen nedan. Den kan man se hur många gånger som helst. Det är tidernas mest klassiska stafettryck. Sven ”Plex” Pettersson kommenterar och har Sveriges startman Sven-Åke Lundbäck som bisittare. Det var tider det. Plex var bäst! Det var bättre förr. Skidåkning var mycket mer spännande. Man satt där framför TV´n och tittade på något som närmast liknade en stillbild på ett skidspår och en gran och efter en stund sa Plex att om inte Thomas kommer fram bakom den där granen strax så är det kört. Åh, vad spännande det var men det förstod inte sydeuropéerna. De trodde att längdskidåkning var landsvägscykling.

Tränade enorma mängder
Han var känd för sitt sätt att träna. Thomas Magnuson tränade mycket. På hösten tränade han två pass per dag, ett löppass och ett rullskidpass. Han körde rullskidpass mellan Delsbo och Hudiksvall på tolv mil. På vintern åkte han skidor fem-sex timmar om dagen. Det blev totalt tio-elva mil skidåkning varje dag och 800 timmar per år. Thomas var anställd på sportföretaget Ryon i Hudiksvall och behövde bara arbeta när han ville så han hade tid att träna. Det här var på den tiden när man åkte skidor på riktigt. Innan det kallades klassisk stil för det var den enda stilen. Thomas tyckte inte att man skulle träna teknik. Bra teknik skulle man nog få ändå om man åkte elva mil om dagen. Thomas lärde känna sin kropp. Han lärde sig att när han fick svårt att sova så var det dags att dra ner på träningen. Thomas var en urkraft i skogen. Han var större, tyngre och starkare än de flesta andra skidåkare. Thomas var den första sprintåkaren. Han var sprintåkare innan sprint uppfanns. Thomas var den första av skidkungarna som var explosiv och han hade en hög syreupptagningsförmåga. Han hade ett testvärde på 87. Thomas hade otur flera gånger under sin karriär. Under OS 1976 i Innsbruck då han var i sitt livs form dog hans far och då åkte han hem innan skidtävlingarna hade börjat. Vid nästa OS i Lake Placid 1980 var inte Thomas med. Han avslutade sin skidkarriär på grund av problem med benhinnorna när han var 28 år 1979 vilket var flera år för tidigt.

Skate tekniken
På 80-talet kom den, den förhatliga skatetekniken. Varför ska de åka skridsko på snö? Att se någon som åker diagonalåkning med perfekt teknik är som att se Bolsjojbaletten framföra Svansjön. Amerikanen Bill Koch påstås vara upphovsman till skatetekniken men det stämmer inte. Svenska skidorienterare använde skateteknik redan på 50-talet därför att de inte hade några skidspår att åka i och då gick det fortare att sparka sig fram på skogsvägarna. Många vägar var isiga så en del skidorienterare hade därför stålskena på innerkanten på sina skidor. Skatetekniken ska ha använts ännu tidigare med hickorykanter men de slets snabbt ned. Det var först när man lyckades fästa stålkanter på träskidor som skatetekniken blev allt vanligare. Det är inte konstigt att skidorienterarna var först med skatetekniken. Det gick helt enkelt inte att ta skateskär i ett opreparerat skidspår i skogen. De var alldeles för smalt mellan granarna i skogen medan skogsvägarna var breda och plogade eller isiga. I en norsk bok påstås det att Ola Hassis ska ha varit före Bill Koch med skate i längdspåren. Andra hävdar att finländaren Pauli Siitonen som hade tävlat i skidorientering åkte med en variant av skate där han hade en skida i spåret och sparkade fart med den andra på långlopp i Mellaneuropa redan i början av 70-talet. Det första skate loppet ska tydligen ha gått av stapeln i Norge redan 1929. Det fanns ingen snö i skogen men isen på Lövfjorden var fem-sex centimeter. Förhållandena på Lövfjorden var perfekta för skate.

Klassiskt och fristil
Många ville förbjuda skate medan andra ville tillåta det. FIS försökte begränsa det genom att införa skatefria zoner. Man fick till exempel inte använts skate vid start och målgång. 15 kilometersloppet i Holmenkollen i mars 1985 blev en historisk vändpunkt. FIS hade infört zoner där skate var förbjudet för att tvinga skidåkarna att valla skidorna med fästvalla. Thomas Wassberg hade lagt fästvallan på en tejp. Publiken och TV tittarna gnuggade sig i ögonen när han stannade precis där den sista förbudszonen upphörde och drog bort tejpen under sina skidor och åkte vidare utan fästvalla med bara glid. Han hade en stor fördel av det gentemot sina konkurrenter och vann loppet. Thomas ville bevisa för FIS att zonerna var galna. De ska endera förbjuda skate helt och hållet eller tillåta det runt hela banan, sa Thomas. Som kuriosa kan jag nämna att Thomas Wassberg var den sista skidåkaren som vallade sina egna skidor. Han vågade inte låta någon annan valla skidorna åt honom. Efter protester, rop på förbud, bråk, försök med skatefria zoner och diskussioner så införde FIS säsongen 1985/1986 efter Thomas Wassbergs idé, längdskidåkning i två olika stilar, klassiskt och fristil.

Två stilar eller tre?
Skidåkarna började med skate med två ben säsongen 1985/1986 men banorna var alldeles för smala. Det var svårt för skidåkarna att gå om varandra. 1987 hade de flesta i världseliten bra skate teknik men banorna var fortfarande för smala. VM i Obersdorf 1987 var det sista mästerskapet där skidåkarna använde tekniken med enbensskate. Vid OS i Calgary 1988 och VM i Lahtis 1989 var banorna preparerade helt och hållet för fristil men det tog många år innan spåren blev så breda som de är idag. Förr körde man upp ett spår med scooter, nu är det pistmaskiner som preparerar breda spårgator till de stora tävlingarna. Jag som är konservativ har aldrig kunnat förlika mig med den fria stilen. Jag vill förtydliga att jag bara är konservativ när det gäller idrotter man tävlar i, inte hur man tränar eller någonting annat. Förr i tiden hade längdskidåkare inte lika stor nytta av att vara starka eftersom de inte kunde utnyttja det fullt ut. Nuförtiden är världens bästa skidåkare starka, så starka att de orkar staka sig igenom ett helt skidlopp. De senaste åren har det därför kommit nya rop på förbud. Det finns en del som tycker att det är dags att lägga till en tredje stil i längdskidåkning, diagonalåkning. Då skulle vi ha fristil, stakning och diagonalåkning. Samtidigt framförs farhågor om att det istället kan bli så att klassisk skidåkning försvinner helt och hållet. Det vore mycket tråkigt. Min stora idol Thomas Magnuson var minsann en riktig skidåkare han så det så.