Det var en gång ett annorlunda, unikt och kontroversiellt gym. Den här historien börjar på dagen för exakt 30 år sedan. Då blev drömmen verklighet men den började långt innan. Jag hade drömt om att öppna ett gym i fyra år men inte vilket gym som helst utan det skulle vara ett gym med redskap från det finska redskapsföretaget David. Den 24 september 1988 klockan 13:00 öppnade jag och min flickvän Ingela David Träningscenter i nybyggda lokaler på Labinhöjdsvägen 2 i Karlskoga. Alla hade en åsikt om det här gymmet. En del älskade det medan andra hatade det eller så var det mig de hatade, jag som styrde det med järnhand och fattade beslut som många ogillade men det är historia nu, gymhistoria. Det har gått så många år och förhoppningsvis har tiden läkt alla sår.
Ett besök på Workhouse förändrade allt
Första gången jag såg David-maskiner var på Stefan Göthagers och Lena Trulssons gym Workhouse i Göteborg i april 1984. Stefan försökte förklara Davids kam-princip för mig men jag fattade ingenting. Jag åkte hem, april numret av tidningen Muscle & Fitness kom och i den hade David en helsidesannons med rubriken ”The David difference”, där de förklarade skillnaden mellan belastningskurvan i sina maskiner och i andra maskiner, nu förstod jag. Jag mindes att jag hade sett bilder på de här maskinerna i ett nummer av bodybuilding tidningen Hercules. Jag letade fram den tidningen. Där fanns en artikel om Thomas Ahrling på Umeå Sport & Motion som var den första i världen som fick David-maskiner och som hade den svenska agenturen för David. Jag ringde till Thomas och fick broschyrer på David redskapen hemskickade till mig. När jag fick broschyrerna ringde jag till Davids huvudkontor i Helsingfors och beställde rapporter om forskningen som var gjord på maskinerna. Två av världens främsta muskelfysiologer, Paavo Komi och Keijo Häkkinen, på biologiska avdelningen för rörelselära på Jyväskylä Universitet i Finland hade verifierat att belastningsprincipen var vetenskaplig. När jag hade läst färdigt forskningsrapporterna var jag fullständigt övertygad.
David-principen
Jag hade varit oerhört intresserad av styrketräningsmaskiner och deras konstruktion i flera år och läste allt jag hittade om detta spännande ämne. Det finns styrketräningsmaskiner med två olika typer av belastningskurvor. I den ena typen är belastningen tyngst i slutet av rörelsen och i den andra är belastningen lika tung under hela rörelsen och båda är felaktiga. En muskel är alltid starkast när den är kontraherad till hälften och uttröttas snabbare när den är fullt kontraherad. I den excentriska fasen lagras elastisk energi upp i muskeln som ökar dess förmåga till kraftutveckling i början av nästa repetition. David är det enda redskapsföretaget i världen som har tillverkat styrketräningsmaskiner med en belastningskurva som motsvarar musklernas styrkekurva. David har en kompenserad belastningskurva. De har först mätt muskelns förmåga till kraftutveckling under rörelsen med EMG vid 1 repetition maximum och upprättat en basstyrkekurva. Sedan har de ökat belastningen i början av rörelsen för att kompensera för stretch-shortening cycle effekten och minskat belastningen i slutet av rörelsen för att kompensera för oproportionerlig muskeluttröttning. Muskeln belastas därför mest i den ledvinkel den är starkast och belastningen är tillräckligt lätt i slutet av rörelsen för att du ska kunna utföra hela rörelsen i samtliga repetitioner så att träningseffekten blir maximal. För att kunna åstadkomma en tillräckligt snabb förändring av belastningen under rörelsen har David-maskiner ett kraftöverföringssystem med en kamaxel och en utväxling så att kammen roterar nästan 1,4 gånger snabbare än hävarmens axel. Det är inte möjligt att åstadkomma rätt belastningskurva i en maskin där kammen är monterad på hävarmens axel som den är på maskiner som har viktmagasinet på höger sida. Om vi utrustar tre likadana maskiner med tre olika typer av kammar och belastar dem med en vikt du kan göra 10 repetitioner med i maskinen där belastningen är tyngst i den ledvinkel musklerna är starkast kommer du inte att kunna göra fler än 5 repetitioner i maskinen där belastningen är tyngst i slutet av rörelsen och bara 7 repetitioner i maskinen där belastningen är lika tung under hela rörelsen. Din träning blir självklart effektivare om du kan göra fler repetitioner på samma belastning eller lyfta en tyngre vikt. David patenterade troligtvis sin belastningsprincip 1981 så deras patent bör ha löpt ut 2006 men än i denna dag har inget redskapsföretag i världen kopierat deras princip, av en enda anledning, de förstår den inte.
Nybyggda skräddarsydda lokaler
Våren 1988 fick jag ett tips om att det fanns outhyrda lokaler på andra våningen i en nybyggd fastighet på Storängen i Karlskoga. Det fanns en busshållplats vid Degerforsvägen, många parkeringsplatser och ett naturskönt elljusspår i skogen bakom fastigheten. Det tyckte vi var perfekt och slog till. Vi var övertygade om att Storängen skulle växa och att många fler företag skulle etablera sig där. Det gjorde det men det skulle ta 25 år. Idag är Storängen ett levande handelsområde. Jag fick en ritning med bara ytterväggarna inritade av hyresvärden som sa att rita som du vill ha det så bygger vi. Jag började med att rita in redskapen i det som skulle bli gym och sedan ritade jag innerväggar, dörrar och fönster där jag ville ha dem i resten av anläggningen. Jag ritade ett inglasat café med utsikt över gymmet, reception, butik, kontor, städförråd, omklädningsrum, duschrum, toaletter och solarium. När jag hade ritat färdigt blev en yta på 92 kvadratmeter kvar i den östra änden och den fick bli aerobicsal. Träningsanläggningen var totalt 620 kvadratmeter. Vi skulle få nybyggda lokaler som var skräddarsydda för vår verksamhet. Nu behövde vi bara världens bästa styrketräningsredskap också. Redskapen var dyra, jättedyra, de dyraste på marknaden men det spelade ingen roll. Det fanns inget alternativ. Det skulle vara ett David gym eller inget gym alls. Vår satsning var stor. Banken frågade mig om vi inte kunde tänka oss att börja i lite mindre skala men jag sa nej. Endera skulle vi satsa ordentligt eller så fick det vara. Bankchefen berättade för mig att alla hans kollegor i hela Örebro Län hade avrått honom från att låna ut pengar men han tyckte att det var ett så spännande projekt att han ville vara med i all fall. Jag hade aldrig kunnat övertyga banken om jag inte hade läst marknadsföring och lärt mig att skriva marknadsplaner. Banken hade aldrig sett en så väldokumenterad affärsidé under hela sin historia.
David mot Goliath
David var det finaste redskapsmärket i världen. Vi ville att gymmet skulle heta David Träningscenter för att människor skulle förstå att det var utrustat med David-redskap. David gjorde ett undantag och gav oss tillåtelse att heta David Träningscenter tack vare att jag hade gett ut ett kompendium om styrketräning där jag hade skrivit om David-maskiner, Davids kam-princip och den forskning om maskinerna som hade gjorts på Jyväskylä Universitet. Kompendiet hade jag sålt i 400 exemplar i de nordiska länderna genom att ha helsidesannonser i tidningen Bodybuilding & Kraftsport, som idag heter Body Magazine, och en monter på Mr Olympia i Scandinavium 1987. Peter Grönfors som var chef för forsknings- och utvecklingsavdelningen på David i Finland hade köpt ett exemplar i vår monter i Göteborg. David var ett litet företag och redskapsföretag som Nautilus och Cybex var jättar. Det lilla finländska företaget visste att de hade tekniken och kunnandet. De såg därför sig själva som David i kampen mot Goliath. Därav namnet David. De hade en teckning av Michelangelos David Staty i sin logotype. När alla papper var påskrivna och vi väntade på att lokalerna skulle byggas färdigt och att redskapen skulle tillverkas i Davids fabrik i Outokumpu åkte vi till forna Jugoslavien och Italien på semester. Jag ville ha en David staty i cafét på vårt nya gym. Jag letade frenetiskt efter en David staty i Italien utan att hitta någon tillräckligt stor. På hemvägen åkte vi genom Skånes Fagerhult och på en gårdsplan där man sålde trädgårdsutsmyckningar stod en David staty i krossad marmor och cement som var stor nog och vägde 250 kilo. När jag kom hem ringde jag dit och beställde en. Under åren var det flera par som träffades på vårt gym som sedan skaffade barn som de döpte till David.
Det vita drömgymmet
När vi öppnade David Träningscenter bestod det av ett gym, en aerobicsal, ett solarium, ett café och en butik. Väggarna var vita, golvet var vitmarmorerat, redskapen var vita, en vit antikbehandlad David staty stod i ena hörnet i cafét, caféstolarna var vita och caféborden var vitmarmorerade. Till och med TV´n var vit. Den enda inredningsdetalj som satte färg på gymmet var persiennerna som tog upp redskapens röda linjer och svarta detaljer.
Gymmet var 20 meter långt och 14,46 meter brett, totalt 289 kvadratmeter. Lokalen var jättefin. Det var öppet i nock, ljuset flödade in genom fönster från tre håll och ventilationen var tillräcklig. Det var Sveriges ljusaste, rymligaste och fräschaste gym. Det var helt underbart! Det var allt jag hade drömt om. Mitt i gymmet tronade 12 stycken David Future Line maskiner med kam, viktmagasin och svarta plexiglas, 6 maskiner på varje sida i vinkel mot varandra. Alla maskiner hade samma höjd och bredd. Det var samtliga Future Line maskiner som David hade i sitt sortiment då. Mot södersidan stod Body Extension, Leg Extension, Leg curl, Hip Abduction, Hip Adduction och Pullover och mot norrsidan stod Pec Deck, Chest Press, Rotary Deltoid, Arm Curl, Arm Extension och Abdominal. Gymmet var utrustat med vita basic redskap med svarta viktmagasin från David som stod på rad längs ytterväggarna och den bortre kortväggen. Längs den södra väggen stod två knäböjställningar, en benpressmaskin, en hacklift maskin, en sittande vadmaskin, två latsdrag, en långkabelrodd, ett chinsräck, hängande benlyftställning och en ryggresare. Längs den norra väggen stod två bänkpressbänkar, en smith maskin och håll i dig nu, hantelavdelningen var 13 meter lång och 7 ställbara bänkar stod framför hantelstället. Den skulle vara i högsta grad konkurrenskraftig 30 år senare trots att det råder en friviktstrend idag. Mot den östra väggen stod tre enkelhissar, en cable cross och en sittande Scott curl bräda. Två breda gångar löpte som autostrador genom hela gymmet framför Future Line maskinerna. Det fanns de som tyckte att gymmet mer liknade en utställningslokal än ett gym. Vi tyckte att det var urtjusigt. Maskinerna var crème de la crème. Det var bara de allra finaste gymmen som hade David-redskap. Vi hade inrett Sveriges mest välutrustade gym.
Gymmet är så himla läckert
Vi körde bussreklam i en månad innan vi öppnade och hade annonser i lokaltidningarna. Invigningen gick över all förväntan. Den var en stor succé. Det kom flera tusen människor. Vi hade inte kunnat ta emot fler människor än de som kom under de två invigningsdagarna. På invigningsdagen sa en skolkamrat till mig som numera är fysioterapeut att vi skulle ju bara hit och titta men gymmet är så himla läckert att vi bara måste börja träna. Då tyckte jag att vi hade lyckats.
Low impact aerobic
På mitt första möte med aerobicinstruktörerna i juli 1988, två månader innan vi öppnade, sa jag att jag ville att de skulle köra low impact. De undrade vad det var för nåt. Jag svarade att jag inte visste för jag hade aldrig sett ett aerobicpass men jag hade läst i fem olika tidningar att det var den senaste trenden i USA.
-Det enda jag vet är att man inte hoppar utan har en fot i golvet hela tiden, sa jag.
-Fy vad tråkigt!, det gör vi aldrig!, sa instruktörerna.
Jag tänkte att jag står inte på mig mer om det nu, det får vi ta sedan. Low impact påstods vara lösningen på de skador som high impact orsakade och vi ville erbjuda en säker träning. Vi ville ha de bästa instruktörerna i Sverige och efter ett tag insåg vi att vi var tvungna att börja om från början och lära upp våra egna instruktörer från grunden för att vi skulle få instruktörer med de värderingar och den kompetens som vi ville att de skulle ha. Vi ville ha instruktörer som gillade vår träning, som kunde stå för den träning vi stod för, gillade vårt träningscenter, var instruktörer för våra medlemmars skull, hade David logon printad på sitt DNA och hade förtroende för oss. Först då blev det bra. Vi handplockade instruktörsämnen i vår aerobicsal. De som var tydliga i sitt rörelsemönster, hade talang och såg ut att tycka om träningen frågade vi om de ville bli instruktörer och sedan gav vi dem den bästa utbildningen. Till slut hade vi så välutbildade, kompetenta, pedagogiska och duktiga instruktörer att de kunde utbilda nya instruktörer åt oss.
Från high impact till low impact
Aerobicsalen hade ett reglat sportgolv och ovanpå det var ett tjockt polyurethangolv limmat för att dämpa den impact som uppstod vid hopp och fortplantade sig genom kroppens leder. Efter fyra försök lyckades jag övertala en av aerobicinstruktörerna att köra ett low impact pass våren 1989. Det blev omedelbar succé. Vi minskade antalet high impact pass och ökade antalet low impact pass. Jag drev på den här utvecklingen med hårt motstånd från vår första generation instruktörer. Vi slutade med high impact aerobic 1992 för att minska skaderisken. Våren 1992 hade vi ett aerobicschema med low impact i två olika svårighetsgrader, step up och circuit training. Satsningen på low impact visade sig vara en riktig strategi. Från början hette träningen i aerobiscalen Workout efter Jane Fonda´s Workout men 1992 bytte vi till Aerobic som var den korrekta termen på den träning vi erbjöd där. Jag skapade ett styrkepass i aerobicsalen som vi kallade Body Toning som vi började med hösten 1993. Vi svarvade tyngre vikter till HeavyHands hantlarna, gjorde utfallssteg, armhävningar och använde gummiband och använde steplådan som träningsbänk. Det fanns inga andra gruppträningsformer på den tiden. Det här var på den tiden när människor duschade på gymmet. Vi hade en bastu i varje omklädningsrum men det var så många som tränade aerobic att vi blev tvungna att riva dem för att kunna utöka från fyra till åtta duschar i varje omklädningsrum.
Headhuntad utbildare
Jag upptäckte att David hade monterat kammen fel i den Leg Extension maskin de levererade till oss så att belastningen blev för lätt i början av rörelsen och för tung i slutet. Vi beställde nya kedjor och flyttade kammen ett skruvhål bakåt så att belastningskurvan blev rätt. Viking Bergström på David Sweden som distribuerade David-redskap i Sverige sa att du är den enda gymägaren i hela världen som skulle kunna upptäcka det. 1992 blev jag headhuntad som utbildare för David i Sverige med orden: ”Jag vill att du tar hand om utbildningen av våra kunder för du kan mer om forskningen som ligger bakom maskinerna än någon annan i Sverige”. Jag åkte runt i Sverige mellan 1992 och 2000 och utbildade styrketräningsinstruktörer för David Sweden på de anläggningar som köpte David-redskap.
Hävarmsmaskinens era
En helt ny typ av styrketräningsmaskiner som hette Hammer Strength såg dagens ljus borta i USA. Jag insåg redan innan de kom till Sverige att hävarmsmaskiner är att föredra framför en konstruktion med viktmagasin och kam. På SM i Bodybuilding i Solnahallen i oktober 1994 provade jag dem för första gången och blev eld och lågor. Det var så här en styrketräningsmaskin skulle fungera och kännas. Jag hade förlorat mitt hjärta till David för länge sedan och försökte få dem att konstruera hävarmsmaskiner med rätt belastningskurva. Vårt gym hette David Träningscenter och för oss var det viktigt att erbjuda maskiner med en riktig belastningskurva. Det var ju så allting hade börjat. Vi ville inte kompromissa. Vi kunde inte stå för någonting annat än maskiner konstruerade på rätt sätt. En dag ett år senare ringde Paul Hoffman från David Sweden och berättade att David hade gjort det jag ville att de skulle göra och sa att jag kunde komma till Västerås och prova Davids hävarmsmaskiner. Jag satt i bilen innan Paul hade lagt på luren. En före detta anställd på David i Finland som heter Jari Rännälä som drev Gold´s Gym i Helsingfors hade tänkt likadant som mig och gjort slag i saken och konstruerat hävarmsmaskiner med rätt belastningskurva. Den 1 Juli 1996 bytte vi ut Future Line maskinerna och flera av basic redskapen mot 11 hävarmsmaskiner som hette David C-line. En del av våra medlemmar klappade om Future Line maskinerna som de älskade och tog farväl av dem när vi rullade ut dem. De var helt övertygade om att det inte kunde finnas några bättre maskiner och att vi nu hade bytt ned oss. De kom snart på bättre tankar.
Hävarmsmaskiner, ett stort steg framåt
En hävarmsmaskin har kraftigt överdimensionerade lager, saknar kraftöverföringssystem och viktmagasin. Viktskivor hängs istället direkt på hävarmen. Davids hävarmsmaskiner har lager som tål två tons belastning och de får belastas med maximalt 100 kilo. Friktionen är därför låg, belastningen lika tung i det excentriska momentet som i det koncentriska och känslan oöverträffad. En hävarmsmaskin har vridstyva hävarmar som gör dem stumma för att muskelaktiveringen ska bli maximal. En hävarmsmaskin är unilateral vilket betyder att hävarmarna är separerade så att höger och vänster sida belastas var för sig och lika mycket. Styrkeskillnader mellan höger och vänster sida utjämnas därför. I hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press, axelpress, latsdrag och rodd är hävarmens axel vinklad. Handtagen konvergerar i hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press och axelpress så att rörelsen startas med händerna brett isär och avslutas med händerna tätt ihop. Handtagen divergerar i hävarmsmaskiner för latsdrag och rodd så att rörelsen startas med händerna tätt ihop och avslutas med händerna brett isär. Du kan därför utföra en längre rörelse och träna dina muskler genom hela deras rörelseomfång. Handen ligger på samma linje som armbågen under hela rörelsen i hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press, axelpress så att triceps inte behöver sträcka i armbågsleden. Handen ligger på samma linje som armbågen under hela rörelsen i hävarmsmaskiner för latsdrag och rodd så att biceps inte behöver böja i armbågsleden. Armmusklerna är därför inte en svag länk. Rörelsemönstret är tredimensionellt, rörelsen naturlig, belastningen i lederna minimal och armmusklerna behöver inte sträcka eller böja i armbågsleden. Hävarmsteknologi innebar ett stort steg framåt i konstruktionen av styrketräningsmaskiner. Det finns fortfarande inget bättre sätt att konstruera en styrketräningsmaskin. Mina studier av hävarmsmaskiner slutade med att jag skrev en bok om dem många år senare som jag aldrig har gett ut.
Vi byggde en cykelsal och började med cykelklasser
I januari 1998 rev vi solariet som låg mellan omklädningsrummen och byggde en spinningsal på 50 kvadratmeter. Vi inredde cykelsalen med 22 cyklar och en ledarcykel från Nordic Gym och började med cykelklasser. När vi fick cyklarna upptäckte jag att det inte gick att skjuta fram sadeln tillräckligt långt därför att sadelstolpsvinkeln var för flack. Jag vände därför sadelfästet bak och fram och upp och ned samt sköt fram sadeln så långt det gick på sadelrälsen. Då kunde de flesta sitta rätt. Vi tog fram en prototype på en längre sadeladaptor men tillverkade dem aldrig. Idag har Body Bike en sådan som tillbehör men det är bättre att konstruera cykeln med rätt sadelstolpsvinkel. När jag jobbade på Nordic Gym några år senare sponsrade vi Susanne Ljungskog som vann VM på landsväg två gånger. Hennes tränare Klas Johansson och jag lyckades få Nordic Gym att ändra sadelstolpsvinkeln från 69 grader till 74 som en racercykel har.
Cykelklasser, innovation och fiberoptik
Ovanför cykelinstruktören installerade vi en fläkt som drog ut 900 liter luft per sekund. På ytterväggen mittemot hade vi två öppningsbara luckor i golvnivå som cykelinstruktören kunde öppna med en knapp på väggen bakom sig som drog in 900 liter luft per sekund genom undertryck. På vintern fungerade det som en kostnadseffektiv aircondition. Det här var före iPad och Spotify. Min storebror Dennis tillverkade ett fäste för fjärrkontroller i rostfri plåt till styret på ledarcykeln. Jag limmade fast optiska fiberkablar på fjärrkontrollerna med superlim och ställde en Sony MiniDisc spelare och förstärkaren under ledarcykelns podie så att eleverna kunde se instruktören och instruktören kunde sköta musiken och ljudet från styret. Nordic Gym ville patentera och sälja min lösning men det gick naturligtvis inte. I slutet av februari invigde vi cykelsalen. Jag satte upp som mål att vi skulle bli bäst i Sverige på spinning.
Vi behövde en mycket bättre cykelutbildning
Den utbildning våra cykelinstruktörer fick genom Nordic Gym saknade en hel del. Jag gjorde därför som jag alltid hade gjort och lärde mig cykling från grunden och grunderna i musik och skapade en egen utbildning för våra cykelinstruktörer. Det resulterade i flera års utvecklingsarbete, en utbildningsdokumentation på 60 A4-sidor och världens bästa utbildning för cykelinstruktörer. Jag gjorde om spinningen radikalt. Jag höjde det lägsta varvtalet från 50 till 60 RPM och sänkte det högsta varvtalet från 144 till 110 RPM. Jag begränsade längden på stående cykling. Jag anpassade musiken efter cyklingen istället för tvärtom. Jag delade upp cyklingen i verser och refränger istället för i ”åttor” för att cyklingen skulle få ett flyt som liknade landsvägscykling. Jag gjorde spinningen så lik landsvägscykling som det gick. Nu blev det möjligt att anpassa intensiteten med belastningsratten så att alla kunde vara med och cykla och trampa i takt utan att det blev för jobbigt. Jag hade tagit del av rapporter som sa att 90 procent av alla kvinnor hade blod i urinen dagen efter ett spinningpass. Jag uteslöt jumps för att våra kvinnliga medlemmar skulle kunna vare med på våra cykelklasser utan att göra illa sitt underliv. När upphovsmannen till Spinning, Johnny G lämnade original spinningen gjorde de samma förändringar som jag hade gjort fem år tidigare. Den utveckling jag hade gjort av spinningen slutade med att jag blev headhuntad som utbildare för Nordic Gym. Jag åkte runt i Sverige och utbildade cykelinstruktörer för dem mellan 2001 och 2005. Jag höll utbildningen för cykelinstruktörerna på Malkars Träningscenter i Kalmar så sent som 2016. Det finns fortfarande ingen bättre utbildning. Det var aldrig meningen att jag skulle bli cykelinstruktör. Jag blev det helt oplanerat, minst sagt. Om inte flera av våra cykelinstruktörer hade blivit sjuka precis när vi började med cykelklasser hade jag aldrig blivit instruktör. Jag vägrade att ställa in något cykelpass när vi hade satsat så mycket på cyklingen. Jag skickade ned Ingela till musikaffären och sedan satte jag mig på ledarcykeln. När instruktörerna blev friska klev jag av ledarcykeln. Då kom medlemmarna och undrade när jag skulle cykla med dem igen till min stora förvåning. En kund gav oss Dagens ros i lokaltidningen och tackade för sättet som våra instruktörer tog hand om våra medlemmar i cykelsalen och för min musik. Våren 1999 hade vi 5 pass om dagen i cykelsalen, ett lunchpass och fyra kvällspass. Vi hade 28 cykelpass i veckan och det var ofta över 100 stycken som cyklade på en dag! År 2000 skrev någon på tidningen Fitness sida att David Träningscenter har Sveriges bästa spinning. Vi hade nått vårt mål.
Är ni med i en kedja?
Vi hade en röd Volvo 740 med personliga registreringsskyltar som det stod DAVID på och en solgardin i bakrutan med vår logotype på. En gång när vi hade semester och precis hade parkerat på Stortorget i örlogsstaden Karlskrona kom en kille fram till oss.
-Är det ni som har gymmet i Karlskoga?
-Ja, hur känner du till det, undrade jag.
-Jag åker ofta förbi där och ser den stora skylten på husväggen mot Degerforsvägen, svarade han.
Vi fick ofta frågan om vi var med i en kedja för att folk tyckte att vår branding med logotype, annonser, foldrar, scheman och visitkort var så proffsig. Varje termin tryckte vi en fin folder med träningsråd och schema. På bilden ovan modellar Ingela för en annons. Vi tog även fram mycket information om redskapen som vi ramade in och satte upp på väggarna i gymmet. Vi hade till och med en egen medlemstidning som hette David News men vi gjorde faktiskt allt själva. Det här var före internet. David Sweden som hade agenturen för David-redskap i Sverige tyckte att vår nyhetstidning var så bra att de ville att jag skulle producera en tidning som alla David anläggningar i Sverige kunde ge ut till sina medlemmar men jag hade inte tid med det. Jag blev ofta kallad David under de år vi drev David Träningscenter. Jag heter inte David, sa jag. Då undrade de vem som var David, då pekade jag på statyn i cafét.
Vilket är Stockholms bästa gym?
Vi fick ofta frågan av våra medlemmar vilket gym som var bäst i Stockholm när de skulle resa dit och jag svarade alltid Nautilus på Tulegatan eller Sports Club på Odenplan som var de finaste anläggningarna i huvudstaden på den tiden. Medlemmarna kom alltid tillbaka och undrade om jag hade skojat med dem. Varför undrar du det, frågade jag då och fick till svar att de gymmen inte var lika bra som vårt. Jag sa alltid att du frågade inte vilket gym som var lika bra som vårt, du frågade vilket gym som var bäst i Stockholm. Våra kunder tog naturligtvis för givet att de bästa gymmen i Stockholm var lika bra eller bättre än vårt. Under åren fick vi ofta höra vi skulle ha startat David Träningscenter i Stockholm eller Göteborg istället. Våra nöjdaste medlemmar var de som hade tränat på prestigefulla och berömda gym.
Ett gym i ständig förändring
Vi höll alltid högsta möjliga servicegrad, vi hade grymma instruktörer, vi hade de bästa redskap som gick att köpa för pengar, redskapen var alltid nyservade, redskapens klädsel var alltid hel och gymmet kliniskt rent men vi nöjde oss inte med det. Vi fortbildade och uppdaterade ständigt våra instruktörer. Vi bad David att ändra konstruktioner på redskap, bytte redskap när David kom med nya bättre redskap, modifierade David redskap och tillverkade egna redskap som David inte hade i sitt sortiment. Vi tillverkade ett eget chinsräck som vi monterade i en takbalk. Vi monterade ryggstöd på enkelhissarna för triceps pushdown. Det kan du se på en bild längre upp i den här artikeln. Idag finns det redskapsföretag som tillverkar enkelhissar med ryggstöd. Min storebror Dennis svarvade nya viktpinnar i massivt stål till viktmagasinen för att de gick sönder ibland när medlemmar hängde tunga viktskivor på dem. Vi byggde om våra två benpress maskiner genom att montera nållager i varje ände på två rör som vi trädde över hårdförkromade kolvstänger för att friktionen skulle bli minimal. Benpressarna blev världshistoriens dyraste benpress maskiner. Idag är alla seriösa benpress maskiner konstruerade på det sättet. Jag ritade egna viktställ i samma design som Davids hävarmsmaskiner som var tillräckligt höga för att man inte skulle behöva böja sig ner för att hänga upp de tyngsta viktskivorna. Jag hade aldrig förstått varför vikthållarna ska sitta så långt ned på ett viktställ. Vi var esteter, perfektionister och innovatörer. Vi ville att gymmet skulle vara snyggt. Det var otänkbart för oss att köpa ett redskap i en annan design, av ett annat märke eller i en annan färg. Vi tillverkade två exemplar av ett eget redskap för träning av bukmusklerna med en sits, en ställbar rundad ryggdyna och ett säkerhetsbälte. Vi använde samma profiler, vinklar och konstruktion samt pulverlack som David hade på sina Basic Line redskap för att de skulle passa in bland David-redskapen. Vi satte till och med ett klistermärke på dem som det stod David 90 på. Det var ingen som trodde att vi hade tillverkat dem själva. Så här höll vi på hela tiden. Vi var aldrig nöjda. Vi jobbade ständigt med förbättringar av både mjukvara och hårdvara. David Träningscenter var ett gym i ständig förändring. Idag förstår jag att vi rubbade människors trygghet med vårt sätt.
Vi skapade egna utbildningar
När de instruktörsutbildningar som fanns inte var tillräckligt bra skapade vi egna. Det fanns inga utbildningar som dög åt oss. De var på för låg nivå. De var inte anpassade efter vår verksamhet och våra redskap och de lärde inte ut den träning vi ville erbjuda och kunde stå för. Vi behövde specialutbildningar för att kunna ge våra instruktörer den spetskompetens vi ville att de skulle ha. Våra instruktörer hade fler restriktioner än några andra instruktörer i det här landet. Det var massor av saker de inte fick göra för att träningen skulle vara säker. Det satte deras kreativa förmåga på stora prov. Kunskap är inte att veta, kunskap är att förstå. Jag ville att våra instruktörer skulle förstå. Jag utbildade själv våra styrketräningsinstruktörer och cykelinstruktörer och jag utbildade våra aerobicinstruktörer i anatomi, träningsfysiologi och styrketräning. Vi flög in en utbildare som hette Larue Briggs-Weller som var pionjär inom low impact från Petaluma utanför San Francisco flera gånger. Vi letade upp och anlitade de bästa utbildarna i Sverige. Tina Hedrén som drev aerobic studion Aerobique på Kungsholmen i Stockholm som var den första anläggningen i Sverige som gick över helt och hållet till low impact bodde hos oss och utbildade våra aerobicinstruktörer under fem helger. På bilden ovan drillar Tina våra instruktörer i vår aerobicsal under en utbildning. Vi anlitade ytterligare tre av Sveriges bästa utbildare inom aerobic som kom till oss och utbildade våra instruktörer på plats. Det här var på den tiden när instruktörer satte ihop musik och skapade sina klasser själva. Förkoreograferade pass existerade inte. Instruktörer var därför tvungna att kunna så mycket mer. Vi tog med våra aerobicinstruktörer till de bästa träningsanläggningarna i Stockholm så att de fick träna med Sveriges bästa instruktörer för att de skulle få inspiration och självförtroende.
Vi var fitnessbranschens Steve Jobs
Jag drev på utvecklingen hänsynslöst och i ett vansinnigt tempo. Jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag ville att vi skulle vara bäst. För mig var det främmande att ha något annat mål. Vår ambition var inte att vara bäst i Karlskoga, det var att vara bäst i Sverige. Många av våra medlemmar förstod vad vi gjorde, varför vi gjorde det och älskade det men vi gjorde inte som alla andra gym. Vi tyckte att endast det bästa var gott nog åt våra medlemmar. Vi ville inte ge våra medlemmar det de ville ha, vi ville ge dem det som var bäst för dem. Vi ville inte ge våra medlemmar de redskap de ville ha, vi ville ge dem redskap som belastade deras leder och muskler på rätt sätt. Vi ville inte ge våra medlemmar den träning de ville ha, vi ville ge dem den träning som var skonsammast och effektivast. Vi ville inte sälja vilken träning som helst, vi ville erbjuda en säker träning som vi kunde stå för. Vi ville inte ge våra medlemmar det de ville ha, vi ville ge dem det de inte visste att de ville ha. Vi var inte gymbranschens Bert Karlsson, vi var fitnessbranschens Steve Jobs och vi var jättejobbiga för en del människor. Varumärket David Träningscenter stod för säker och effektiv träning och det prutade vi aldrig en enda millimeter på. Vi var väldigt tydliga med vilken träning vi stod för i vår marknadsföring men trots det var det många som inte ville acceptera att vi drev vårt gym på vårt sätt. Idag konstaterar jag att vi var för långt före vår tid. Jag har fått höra i hela mitt liv att jag alltid har varit så långt före min tid. Det är svårt att vara före sin tid. Det är aldrig lätt att vara först med någonting. Jag tror att många som hade svårt att förstå oss då förstår oss idag. Många av de saker vi gjorde för 20-30 år sedan har andra gym börjat göra på senare år.
Vi var pionjärer
Vi var pionjärer på många saker under de där åren. Vi var bland de första gymmen som hade motionärer som huvudsaklig målgrupp. Redskapsföretaget David antog en medicinsk inriktning i början av 90-talet. De hade ett koncept för ryggrehabilitering som de kallade David Back Clinic. Det var många fysioterapeuter som hade David maskiner och David Back Clinic. Vi hade samma maskiner som ingick i Back Clinic. På den tiden var Loka Brunn ett av landets mest ansedda rehabiliteringscenter. De rekommenderade sina patienter som bodde i Karlskoga och Degerfors att fortsätta sin träning hos oss på David Träningscenter därför att de tyckte att vi hade bäst redskap och högst kompetens. Vi hade Morning Club för företagare med träning i Aerobicsalen och frukostbuffé. Vi hade lunchpass i cykelsalen med färsk pasta till lunch. Vi gjorde ett eget datorprogram för att hantera medlemskort och inpassering som vi installerade hösten 1992. Jag ritade hur jag ville att programmet skulle fungera på några A4 papper och min storebror Dennis ägnade ett halvår på heltid åt att programmera det. Vi sålde två datorprogram till gym i Örebro och Kristianstad. Programmet används än idag vad vi förstår.
I maj 1991 inredde vi en cardioavdelning med sex stycken Lifecycle och sex stycken Lifestep maskiner från Life Fitness. Jag tog initiativet till en anti-dopningskampanj i samarbete med Polisen, Karlskoga Kommun och mina konkurrenter. Jag skrev en dopningsklausul med råd från Mats Garle på dopningslabbet i Huddinge som alla medlemmar på de gym som var med i anti-dopningssamarbetet fick skriva under från och med 1 september 1993. Vi blev medlemsklubb 1996. På den tiden var några få Fitness Center i Sverige klubbar.
Vi ville för mycket
När det gäller träning är jag extrem, radikal och revolutionär. Om det kommer ny vetenskaplig evidens, finns bättre redskap eller effektivare träning så förstår jag inte varför vi ska vänta med att använda det. Jag var perfektionist ut i fingerspetsarna men samtidigt minimalist och det genomsyrade allt vi gjorde och ibland blev det en explosiv kombination. Perfektion är inte när man inte kan lägga till någonting mer utan när man inte kan ta bort någonting mer. Jag tog bort allt som var skadligt, ineffektivt och onaturligt och onödigt. En del av våra medlemmar protesterade när vi skulle göra förändringar men när de var genomförda fick vi alltid höra att det var det bästa vi hade gjort. Kanske är det så på en bruksort? Kanske är förändringar alltid skrämmande? Man kan förändra utan att förbättra men man kan inte förbättra utan att förändra. En del av våra medlemmar lärde sig snabbt att vi aldrig gjorde några försämringar utan alltid gjorde förbättringar och de såg därför fram emot våra förändringar och tyckte att det var spännande. Med perspektiv på det vi gjorde då konstaterar jag idag att vi ville för mycket, mer än vad människor var redo för på den tiden.
Vi valde det svåra sättet
Jag har förstått i efterhand att många uppfattade mig som någon som inte lyssnade. Det gjorde jag men jag tillät inte andra att bestämma vad vi skulle ha för redskap och erbjuda för träning för den kompetensen hade inte de, det hade jag. Jag kunde anatomi, biomekanik och muskelfysiologi. Jag var styrketräningsnördarnas styrketräningsnörd och en av världens främsta experter på styrketräningsmaskiner. Jag hade full koll på vilka redskap som var bäst, vilken träning som var effektivast och det senaste i branschen men det visste ju inte de. Det är ovanligt att gymägare kan något om styrketräningsmaskiner och styrketräning. Ett problem var att man inte får berätta att man kan något i det här landet, speciellt inte på en bruksort. Ett annat problem var att alla tror att de kan det här med träning. Jag har under mina 38 år i den här branschen aldrig träffat någon som kan något om styrketräning. Det var nog många som ville ha ett David Träningscenter utan Jerry Brännmyr men utan mig hade det inte funnits något David Träningscenter. Vi var något så ovanligt som två gymägare som kunde det som var vår profession. För oss var det självklart att den som driver ett träningscenter ska ha så oändligt mycket högre kompetens än medlemmarna som tränar där. Jag sa ofta till våra instruktörer att om våra medlemmar kan det här med träning bättre än oss så kan vi gå hem. Det är inte medlemmarna som ska lära oss att träna, det är vi som ska lära dem att träna annars behövs inte vi. Det hände att jag sa till någon av våra medlemmar att om du kan det här bättre än oss så får du lära oss. Vi tummade aldrig på vår princip för att tjäna pengar. Vi sålde aldrig ut oss. Det är jag jävligt stolt över. Jag är fortfarande likadan, jag måste kunna stå för det jag gör. Det finns två sätt att driva gym. Det ena är att ge folk det de vill ha. Det andra är att ge folk det som är bäst för dem. Det ena är enkelt och det andra är svårt, väldigt svårt. Det råder ingen som helst tvekan om att vi valde det svåra sättet.
Kundservice var viktigt för oss
Vi tyckte att kundservice var viktigt. Vi hade världens bästa kundmottagare. Hon brinner för kundvård. Hon heter Ingela Jansson och hon är min flickvän och hon höll ställningarna i vår reception i 12 år. Ingela ansvarade för receptionen, caféet, butiken och bokföringen. Jag ritade anläggningen så att Ingela skulle kunna sköta den själv. När hon stod i receptionen hade hon butiken framför sig, caféet till vänster och kontoret till höger om sig. Vi hade uppsikt över receptionen från kontoret. Instruktörerna fick beröm men Ingela, hon höjdes till skyarna och hyllades och det med all rätt. Hon var fantastisk. Jag är så otroligt stolt över henne. Jag fick sällan beröm. Det jag minns tydligast från de här åren är hur mycket vi lyckades förarga en del människor som minsann visste vilken träning vi borde erbjuda, till vilket pris och att vi alls inte borde vara medlemsklubb. Jag fick skäll för att vi inte gjorde som alla andra gym, för att vi inte hade redskap som var felkonstruerade och felbelastade leder och muskler, för att vi tog bort redskap, för att vi tog bort hoppen i aerobicsalen, för att instruktörer slutade, för att vi hade nya instruktörer, för att vi inte hade rea på träningskort, för att vi blev en medlemsklubb, för att medlemsavgiften var för hög och för många andra saker också. Utan Ingelas fantastiska bemötande av varje kund i receptionen hade vi aldrig lyckats. Vilken klippa! Hon fick ofta försvara mig. Vi gjorde regelbundet kundundersökningar för att ta reda på vad våra medlemmar tyckte om hur vi skötte oss och hur de upplevde vår träningsanläggning. Vi hade inte kunnat få bättre betyg på en enda punkt. Än idag träffar vi eller får höra talas om gamla medlemmar ibland som säger att de alltid blev så trevligt bemötta när de kom till oss för att träna och att det alltid var sådan ordning, helt och rent på vårt gym.
Framgångsrika idrottare tränade hos oss
Hösten 1989 kom världens genom tiderna bästa bodybuilder till David Träningscenter och höll ett seminarium och en poseringsuppvisning. Han heter Bob Paris och blev världmästare i tungviktsklassen 1983 och hade flera topp tio placeringar på Mr Olympia. Jag har skrivit en artikel om Bob som tyngre publicerade 6 augusti 2016. Kanotisterna Agneta Andersson, Maria Haglund och Anna Karlsson i Bofors Kanotklubb och landslaget som tog flera EM-, VM- och OS-medaljer tränade hos oss. Seglaren Fredrik Lööf från Kristinehamn som tog sex EM-medaljer, två VM-guld, två OS-brons, och till slut äntligen även OS-guld tränade hos oss. Golfstjärnan Jarmo Sandelin förlade flera träningsläger hos oss.
Instruktörerna var vår stolthet
En träningsanläggning är ingen träningsanläggning utan sina instruktörer. Vi ställde grymma krav på våra instruktörer. Vi hade aldrig kunnat uppnå våra mål utan våra instruktörers hårda arbete. Vi ville att alla våra instruktörer skulle lära ut samma saker. Låter det överambitiöst? Det var det säkert men för oss var det en självklar förutsättning för att vi skulle få våra medlemmars förtroende. Våra instruktörer var vår stolthet. Jag är inte säker på att de förstod det då. Vi satte upp fina svartvita porträttfotografier i en svart ram på alla instruktörer på en vägg. Det kom ofta instruktörer från konkurrerande gym och gym på andra orter och tränade hos oss för att vi hade så duktiga instruktörer. Jag satte de populäraste instruktörerna på de mindre attraktiva tiderna. Vi förde statistik över alla pass för att kunna lägga schema så att vi fyllde alla pass. Våren 1992 hade vi 484 besök i veckan i snitt under en tioveckors period från januari till mars i vår aerobicsal! Vi hade 22 pass i veckan och alla pass var low impact, step up eller circuit training. Det innebär att vi i snitt hade 3 lediga platser på varje pass. Jag har fortfarande den statistiken i mitt huvud. Jag glömmer det aldrig! Den var beviset på att vi tänkte rätt, gjorde rätt och att vi hade lyckats. Nu kunde alla vara med och träna aerobic och det såg vi i vår statistik. När vi sålde anläggningen var det någon som frågade våra instruktörer om det inte skulle bli skönt att äntligen slippa alla våra krav och all fortbildning. Det finns ingenting som gör oss mer stolta än deras svar.
”Nej, för vi tycker att det är roligt att vi får lära oss mer och utvecklas hela tiden, det vill vi fortsätta att göra för annars är det inget kul. Vi är stolta över att vi är så här duktiga. Vi vet att vi tillhör de bästa instruktörerna i Sverige och det vill vi fortsätta att göra.”
-David Träningscenters instruktörsteam i juli 2000.
Flera av dem är fortfarande instruktörer. Några av dem tillhör världseliten. Ett par av dem driver eget i träningsbranschen med stor framgång. Tack till er! Ni vet vilka ni är. All kärlek till er! Puss och kram från oss! Vi är evigt tacksamma för allt jobb ni lade ner för att förverkliga våra visioner, hjälpa oss att nå våra mål och för att ni medverkade till att göra David Träningscenter till Sveriges bästa gym. Vi är så jävla stolta över er! Det kommer vi alltid att vara.
Vi lade ribban för högt
Vi drev David med stor glädje men vi höll på att jobba ihjäl oss. Det här var långt före den hälsovåg och träningsboom som råder idag. Det var en annan tidsålder i träningsbranschen. De flesta tränade i bästa fall tre månader om året. Det var bara de största entusiasterna som tränade på sommaren. De flesta tränade inte för hälsans skull utan för utseendets skull. Vi fick inte ta betalt för träningen. Vi var aldrig lediga. Vi bodde praktiskt taget i träningscentret. Vi var bara hemma och sov på nätterna. Vi levde inte. Vi hade för stora ambitioner. Vi ville driva det perfekta träningscentret och var inte beredda att kompromissa om en enda liten detalj. Ibland funderade vi på om vi drev ett städföretag och ett utbildningsföretag eller ett träningscenter. De första åren arbetade jag 100 timmar i veckan. Vår arbetsvecka bestod av mellan 75 och 90 arbetstimmar. Vi hade öppet 69 timmar i veckan. Våren 2000 orkade vi inte längre. Det var ingen som orkade ta över stafettpinnen efter oss. Vi hade lagt ribban för högt. Det var ingen som ville eller kunde driva träningscentret på det sätt som vi hade gjort. Vi hade en hög kompetens och var beredda att jobba hur mycket som helst. Det var inte ekonomiskt försvarbart att driva träningscentret så som vi gjorde.
Slutet på en epok
Var sak har sin tid. Vi sålde gymmet den 1 juli 2000. Då hade 10000 människor någon gång haft ett träningskort eller medlemsskap på vårt träningscenter. Epoken David Träningscenter var slut. Idag är det på dagen 30 år sedan vi öppnade David Träningscenter och det är 18 år sedan vi sålde det. Vad tiden går fort. Jag tänker sällan på den här tiden nuförtiden men idag fick jag anledning att göra det. Vilken nostalgitripp det här blev. Vi är fortfarande lika stolta över det vi gjorde under de där 12 åren och det kommer vi att vara så länge vi lever.
